Monster High School 2

Ughh, min karaktär bara försvinner för att jag är så oaktiv men det är mest logiskt att hon är vid brasan med Fadella och dem eftersom hen hjälpte till att bära upp Falx. Dxx

Clea

Jag satt i en fåtölj med benen uppdragna mot bröstet och tittade in i den flammande elden. Elden hade som ett eget liv, det såg ut som att eldslågorna dansade.
Eld var fascinerande, jag skulle nog kunnat sitta där och bara titta på elden i flera timmar. Men när Fadella plötsligt började lysa igen som en lykta, som en eld, så drog jag bort blicken från brasan. Hennes gula ögon öppnades och hon tittade sig omkring. Hon smälte antagligen in omgivningen.
"Var det ni som hjälpte..?", frågade hon hest och gav oss ett försök till ett leende. I det stillsamma ögonblicket så hopade plötsligt Métima (låtsas att hon kan alla namn för orka lololo) upp och ropade av glädje.
"Hon lever!" fick Métima ur sig och jag skrattade till lite. En eldstråle sköts upp mot taket men han lyckades fånga den i tid.
"Jag trodde nästan att du aldrig skulle vakna igen!" Skrattade jag, jag kände en tår på min kind och jag torkade snabbt bort den med handen. Varför grät jag? Glädje? Lättnad? Så orolig hade jag inte varit? Jag hade ändå vetat att det skulle ordnat sig. Jag var i och för sig alltid den som grät mest över sorgliga saker. Men jag visste ju ändå att hon skulle klara sig? Och jag var inta så orolig, visst hade jag haft lite ångestfulla tankar men jag var ändå väldigt säker på att det skulle ordnat sig. Åh, vad fånig jag var som grät. Jag skrattade lite över mig själv. Så fånig.
Fast min mamma såg det som en styrka. Att visa känslor. Att våga visa mina känslor.

Du får vara med!! (Förresten gillar du Avas Demon?? 8D)

Mall: Här är min mall...

Namn: Liza
Ålder: 15
Kön: Tjej
Varelse: Hon är en isvarelse. Hon trivs bäst i kyla och är är helt immun mot det, hon är dock överkänslig mot värme.
Hennes hy är iskall och bara att stå relativt nära henne så kan man känna att det blir kallt. Hon har även iskraft till en viss grad. Annat rollas fram.
Utseende: Hon är inte särskilt lång och har liten och späd kropp. Hon har så ljust hår att det nästan är helt vitt och blek hy. Hon har isblå ögon som ser ut ungefär så här. Hon har ofta på sig handskar eftersom att hon har svårt att kontrollera sina krafter.
Personlighet: Hon är ganska blyg och tillbakadragen. Pratar inte särskilt mycket men är en väldigt bra lyssnare.
Sexuell läggning: Det rollas.
Intressen: Hon gillar piano och det är det hon gör för att driva tiden. Hon kan Ibland sitta flera timmar vid pianot.
Familj och bakgrund: Hon har växt upp på Antarktis där det är kallt nästan hela tiden eftersom att hon fungerar bäst då. Hon flyttade sedan bort och det gick bra innan hon råkade skada en tjej rejält och det var då hon bestämde sig för att börja på denna skola för att lära sig kontrollera sina krafter.
Övrigt:

Marlyn~

Flax vaknade upp igen och alla ropade av glädje. Jag tänkte att jag måste se ut som om jag inte brydde mig alls men det gjorde jag. Jag bryr mig men jag visste också att hon skulle klara sig och det var inte så big deal att hon klarade sig. Jag menar jag har hamnat i solen rätt ofta och jag har klarat mig varje gång. Men jag ler mot dem för att de ska förstå.
"Men va bra att du vaknade. Om ni stannar här så ska jag gå och sova." sade jag och utan att vänta på svar vände jag mig om och och gick ut ur den stora salen.

Luna

Jag drog manteln över mig och knäppte guldspännena, min far betraktade mig med en kärleksfylld blick.
"Här.", han räckte mig flammpulvret som skulle ta mig till skolan direkt. Jag tog en nypa och innan jag klev in i den öppna spisen vände jag mig till min far.
"Var rädd om dig.", sade han milt och omgav mig i en kram.
"Var rädd för mig.",mumlade jag och log in i hans varma famn. Pappa må vara djävulen själv, men han kan vara mild och skonsam - speciellt mot mig. Jag släppte hin och tog ett steg bakåt
"Hejdå, Pappa. Vi ses vid halloween."
"Hejdå, Luna. Ja det gör vi, och då ska vi fira rejält!", pappa blinkade och jag klev in i den öppna spisen, med blicken fortfarande hängande hos pappa. Jag blundade, släppte flammpulvret och ropade
"Monster High School!"

~Liza

Vi hade blivit tilldelad rum som man delade två och två. Den som jag skulle dela rum med dök aldrig upp. Inte för att jag klagar, jag har aldrig haft något emot att vara ensam.
Jag sitter på den mjuka madrassen och tittar ut över det tomma mörka rummet. Egentligen är jag inte trött fast jag tog ändå på mig mina mörkblåa pyjamasshorts och en t-shirt i ljusare blå.
Jag kryper ihop med benen och lägger hakan på knäna. Jag kan inte sluta ögonen för så fort jag gör det ser jag alltid henne framför mig. Det känns så verkligt när jag ser tjejens sköra kropp men en otrolig kraft kastas i betongväggen. Jag menade det inte, det var inte mitt fel. Jag fortsätter att beordra mig själv att släppa det att jag inte kan kontrollera det, men det går inte att undkomma den extrema känslan av makt som sköts genom mig just den sekunden. Jag gillade det.
Nej, sluta Liza! Säger jag åt mig själv och ställer mig skakande upp.
Jag öppnar dörren för att gå ut i korridoren och märker hur hela handtaget täcks av is och frost. Jag drar snabbt bort handen och springer ut i korridoren i bara pyjamas. Jag går runt i korridorerna och ner för trappor utan att veta vart jag ska, jag hade tänkt att komma till stora salen så jag kunde gå ut men utan resultat.
Jag sätter mig utmattad på en av bänkarna närmast mig och begraver ansiktet i händerna.

Chi
Läraren fnyser och går med bestämda steg förbi oss. Jag ler svagt mot flickan, som för att säga tack. Jag fortsätter sedan att gå vidare, genom de svagt upplysta korridorerna, i ett försök att hitta mitt rum. Jag tar upp brevet och läser om det. Vi ska tydligen dela rum med en annan varelse, och mitt rumsnummer var tydligen 237. 237, 237, 23...

Jag hittar tillslut en dörr med det rätta numret på, och jag går tveksamt in genom dörren. Handtaget är väldigt kallt, av någon anledning. Ingen är därinne, men jag ser att en av sängarna är obäddade och en av koffertarna är öppen.

Isabelle Granger: aahah, sorry. Skulle ha låtit dig svara