Julens stjärna ~Julkalender~

Och jag är kvalificerad också för jag har läst alla böckerna (vissa fler än en gång) och det var jag som gav dem till Hanna

Hehe...och det var jag som läste sönder dom!
(HP-böckerna HAR dåliga pärmar!!! Ser du mamma? Inte mitt fel!!)

Jättebra kapitel, jag längtar til nästa! Det här är verkligen den bästa julkalendern ever!!! ♥ ♥< 3

Du är en stjärna som lyser starkast av alla stjärnor ♥

Superbra! Du skriver verkligen jättebra!!!

Åh vad spännande! Längtar så efter slutet!!

Åh, vad spännande!!!!!!!
Kommer dom klara sig??????
Jag älskar dig och din julkalender h@nna!!♥

Jag vill ha slutet nu! XD

24 december- Slutet och början på allt annat.

*Det här hände igår*
Twixie och Trixie kommer ner till källaren och räddar jultomten och Katie. Nu så går dom upp för att en gång för alla konfrontera Quixel och ta tillbaka julmagin.

*

Vi gick uppför trappan. Twixie med spänd pilbåge, Trixie och jag med dragna svärd. Det var så tyst att man kunde höra en knappnål falla (jag själv förstår inte det där uttrycket. Vem skulle någonsin vilja släppa en knappnål bara sådär?) och korridorerna var, precis som förut, helt övergivna. Vi följde efter tomten genom slottet, tills vi kom fram till en dörr.

"Här bakom ligger tronsalen", sa Jultomten. "Där inne är troligen Quixel och hennes soldater. Vi måste vara försiktiga. Vi vet aldrig vad vi kan stöta på där inne!"

Jag skulle just öppna dörren när någon ropade mitt namn. "Katie! Vänta!" jag svängde runt. Där, runt hörnet i slutet av korridoren korridoren kom elva harar springande.

"Werty!" ropade jag och sprang fram för att krama haren längst fram. "Du överlevde! NI överlevde! Jag kan inte tro det!!"

Werty log. "Ja", sade han. "vi överlevde, men Öpoie fick ett hack i foten så han haltar, och min axel blev skadad." När jag tittade på Wertys axel så såg jag att den var ombunden.

"Okej men...kan ni hjälpa oss då? Att slåss mot Quixel?"

Han skrattade och bugade sig, en aning klumpigare än vanligt på grund av smärtan i hans axel. "Det är därför vi är här!"

Jag gick fram till dörren igen. "Okej hörni! Vi går in på tre! Ett....två.....tre...NU"

Jag slog upp dörren och vi tumlade alla in i rummet. Vid en första anblick såg det tomt ut, men sen så såg jag att det var tre varelser i rummet förutom vi själva. Det var två troll, som stog på vardera sidan av tronen, och på tronen satt hon, Quixel själv,

Om jag inte hade vetat att det var hon som var ledaren så skulle jag aldrig ha listat ut att trollet på tronen var samma person som hade spelat Morgan. Hon var längre, men inte mycket, och var fruktandsvärt ful! Hon hade tunt, tunt, vitt hår på huvudet brevid hennes knottriga öron. Hon hade en grisnäsa som satt alldeles nedanför hennes vattniga ögon, och hennes händer var vårtiga och fula.

"Jaså, ser man på!" sade hon, och jag var nära att börja skratta. Hon hade en gäll, hoppig och knarrig röst, väldigt lik den häxor har i tecknade filmer. "Ni har tagit er hit!"

Jag motstog frestelsen att säga "Japp! Hur mår du själv?" eftersom jag kände att det sista vi behövde nu var att reta upp henne. Istället så sa jag:

"Vi har kommit för att ta tillbaka julmagin Quixel!" och drog mitt svärd.

"Jaså, det har ni." hånlog hon. "Vi ska få se om ni lyckas med det!"

Hon gav oss ingen förvarning. Dom två trollen vid hennes sidor kastade sig fram mot oss samtidigt som dörren öppnades och tre troll till kastade sig över oss. Jag ljuger väl om jag säger att jag hade den minsta aning om vad jag gjorde, för det hade jag inte. Jag bara blundade och högg åt alla håll och hoppades att mina kamrater var smara nog att hålla sig undan och att inget troll skulle komma på idén att hugga efter mig. Jag har väl ingen anledning att skryta, men min taktik fungerade faktiskt ganska bra! Tja...ingen av mina kamrater blev iallafall skadade på grund av det, och jag överlevde.

Efter att striden hade pågått ett tag, jag vet inte hur länge, så hörde jag någon som skrek "Nej!" det kom en stark ljusblixt och jag föll omkull.

När jag reste mig upp så såg jag vet som hade skrikit, och orsaken. Alla fem troll låg döda vid våra fötter. Jag såg på dom döda ansikterna i en sekund lång som en timme. Tänk om dom hade varit lyckliga! Tänk om dom hade haft familj...NEJ! Jag ändrade tanken mitt i 'luften'. Dom var troll! Dom hade aldrig haft familj!

"Ni dödade mina troll." sade Quixel. Hennes röst var likgiltig. Hatet hennes ögon skickade mot oss var inte för att vi hade dödat trollen, utan för att vi hade övervunnit henne. "Jag ska döda er!"

Jag såg förskräckt hur hon höjde handen, med någonting som jag antog var julmagin i, gjorde sig beredd för att skjuta, jag blundade, och...

"Nej!"

En till ljusblixt kom och jag tittade förvirrat upp. Där, i dörröppningen stog Påskharen, men påskmagin i handen. Hans hand var höjd, jag antog att det har han som hade stoppat Quixels besvärjelse.

"Påskharen", kraxade hon. "Jag antog att du skulle komma, men det gör saker lättare! Nu kan jag döda er alla på en gång, och utrota de två största högtiderna i världen!"

På samma gång exploderade både julmagin och påskmagin. En röd och en gul stråle sköt ut ur respektive magiklot och dom träffade varandra i luften. Istället för att kastas bort eller samlas i ett enda sträck så verkade båds strålarna pösa upp tills dom blev till en stor bubbla, dom sedan sprängdes. När den exploderade så skapade Påskharen en stor sköld som tänkte oss alla och när jag såg ut ur den såg jag bara eld och hörde Quixels skrik.

Efter ett långt tag så var elden borta. Påskharen lät skölden försvinna och det första jag gjorde var att springa fram till Werty och krama honom.

"Är det över nu?" viskade jag.

"Ja", svarade han. "Nu är det över!"

*

Så, god jul alla! Jag lägger troligen upp en epilog imorgon eftersom det där inte direkt var det slut ni hade väntat er Vi ses!

Gud vad bra du e!!!!!♥