prs med ingetledigt

Jag skrattade.
- Marcus din busunge, skrattade jag.

Mitt leende blev om möjligt ännu bredare.
- Nu låter du precis som min mamma! Ropade jag och började skratta. Jag kände mig lyckligare än vad jag hade gjort på flera år.

Jag fnittrade och kollade på honom.
- Du är min lilla busunge, sa jag.

Jag stannade, yr av allt snurrande.
- Haha, du får nog dela mig med min mamma, svarade jag retsamt och kysste hennes mjuka läppar.

Jag besvarade kyssen.
- Men jag vill ha dig för mig själv, sa jag och putade surt med underläppen.

- Gärna för mig, svarade jag och skrattade åt hennes försök av att se sur ut.
- Beca, jag älskar verkligen dig, sa jag tyst och en svag rosa färg intog mina kinder. Fan, jag betedde mig svagt. Om någon från skolan skulle se det här skulle de ha skrattat ihjäl sig.

- Marcus jag älskar verkligen dig, sa jag och pussade honom på kinden.
- Jag är hungrig, sa jag och min mage kurrade.

Jag släppte försiktigt ner henne på golvet och tog tag i hennes hand.
- Då går vi till köket, svarade jag och hoppades att det iallafall skulle se lite städat ut när vi gick upp.

Jag log och haltade upp för trappan.

Jag gick före och visade henne in till min familjs lilla kök. Allt var som vanligt täkt med ett lager smuts.