Från olika världar!

Sol som vanligtvis skulle reagera med ilska och aggression nu redan var lugn som en filbunke. Då han släppte henne masserade hon enbart sina smärtande handleder men rörde sig inte mer, var envist kvar.
"Det finns en orsak till allt man gör och det gjorde det även för dig. Ingen föds ond eller är det helt och hållet, alltid finns det godhet någonstans. Har du sett Jezebels förkärlek för djur och Cassian?" sa hon och mötte hans hatfyllda blick lika trotsigt.
"Jag fick grannpojken att gå och dränka sig för han förstörde min systers kottsamling. Jag var inte gammal då." sa hon kort då hon tyckte hans argument var fånigt och mötte åter hans blick vid nästa hot.
"Har du inte lyssnat? Jag har inget att förlora och kommer aldrig ha det heller." sa hon bara lika envist som förr.

Det enda som satte spår på Sol var hans sorgsna blick innan han kastade sig över på andra sidan och vände henne ryggen.
Någon godhet fanns inom honom, han hade hotat med att döda henne många gånger. Men han hade alltid hindrat sig i tid.
Tiden gick, Sol rörde sig inte och de var båda tysta.
"Förlåt, jag ville inte att vi skulle bråka den sista tiden." sa hon tillslut kvävt som att tårarna fanns nära. Det gjorde henne ont att se honom så, att något satt så hårt och djupt inom honom. Hon gissade allt att det var hans barndom, hans föräldrar eller förälder som var orsaken.
"Det kanske inte finns godhet i alla varelser, men jag vet att du bär på det." fortsatte hon i samma låga ton som snart dog ut för att den inte skulle sluta i kvävda snyftningar.
Hon satte sig upp och stödde sig på ena armen då hon studerade honom i mörkret, men vågade inte röra honom för att väcka hans vrede åter.

Sols ögon var blanka av tårar, men hon grät inte, Sol grät inte, mycket sällan i alla fall. Hon blinkade till och en ensam tår föll ner för hennes kind, men det var dock det enda.
Hon såg honom rakt i ögonen, de var så nära nu, han var så nära.
"Förlåt." sa hon åter mjukt och drog handen genom hans hår och hennes läppar sökte sig sakta till hans. Hon var mjuk och foglig som en kattunge, men även en kattunge hade klor. Hennes hand som sökte sig tills hans hår darrade och hon såg ut att hålla tårarna inom sig.

Sol suckade och gav upp, hon orkade inte tjafsa mer. Hon orkade inte, hon hade trott att det skulle bli ett bra adjö men inte.
Sakta rullade hon över på sidan och kom på fötter, hon skulle gå till sitt eget rum nu, hon kunde lika gärna vara själv som något annat.
Sol sa inget då hon gick, såg sig inte ens om då hon öppnade dörren och stängde om sig. Hon orkade inte allt kändes bara hopplöst och hon var glad att slippa allt detta.
Tyst gick hon till sitt rum, stängde om sig och la sig på sängen. Hon kände sig tom inombords, skulle bara ligga här och vänta på gryningen.

Sol låg hopkurad till en liten boll mitt på sängen ovanpå täcket. Hennes kropp skakade och hon stirrade in i väggen för att inte gråta. Hon visste inte varför hon kände sig så, men hon gjorde det. Varför brydde hon sig ens? Svaret på det var enkelt, hon ville se alla lyckliga. Det var därför hon tänkte med största sannolikhet offra sig för Jezebel. Det var därför hon ville tala med Yuu en sista gång, kanske just detta med mer själviska syften men hon ville se honom lycklig med. Men vad hon än gjorde ställde hon till problem och gjorde fel, nu var han arg på henne och ingenting skulle förändra det.

Jezebel tittade på de båda döda kvinnorna i sin säng, de var fortfarande varma och han log när han la sig mellan dem, Jezebel älskade det som var varmt, och Cassian var inte varm just nu men liken efter kvinnorna var.
Han kände hur blodet över sig och han log när han la sig till rätta, Sol hade sagt att han skulle vara utvilad och nu skulle han vara det. Han slöt ögonen och somnade snart.

Sol stelnade till vid att någon kom in och lyfte upp henne men sa inget då hon såg vem det var. Hon bara fnyste men gjorde inget motstånd.
"Vet du inte att man ska gå in i en kvinnas sovrum." sa hon endast som han hälsat henne.
Då hon släpptes och han gick och la sig såg hon mot honom. Såg mot hans rygg och det öppna täcket, ett svagt leende syntes på hennes läppar och snart kröp hon ner vid honom. Det fanns godhet, men hon skulle inte tjata om det.
"God natt då." sa hon mjukt och drog handen längst hans bara rygg innan hon lät den falla. Det var bättre än inget även om åsynen av hans rygg inte var det trevligaste.

Sol var nöjd då han vänt sig om, mycket mer begärde hon inte och hon hade fått sin vilja igenom i så mycket. Hon såg på honom en lång stund innan hon gäspade och sträckte på sig. Hon slöt snart ögonen och väntade på att sömnen skulle infinna sig. Ett svagt leende syntes på hennes läppar och snart sov hon. Hennes arm låg slappt vid hans sida och hon verkade lugn.

Jezebel vaknade och kände hur blodet hade stelnat på ryggen och han suckade, han var mer eller mindre dränkt i blod, han släpade sig ur sängen med en suck innan han gick för att äta frukost, han var trots allt hungrig och han hade inte ätit på ett bra tag.
Han lämnade rummet bakom sig, han kände kylan mot kroppen där han bara gick iklädd byxorna, tjänarna tittade på honom med både sorgsna, arga och avskyvärda blickar, men han sa inget utan gick bara ner till köket, satte sg vid bordet och började äta.

Sol vaknade av att solen sken in och rakt på henne. Hon vände sig bort och stönade lågt. Men solen var envis och hon måste upp för att förbereda inför kvällen. Hon sträcker på sig och sätter sig upp. Det är först då hon mins var hon är och vänder sig om för att se på Yuu. Hon visste att han var arg på henne nu, men det gjorde henne inget. Det skulle göra det bättre och kanske hade hon fått honom att tänka lite, att han inte var så miserabel som han trodde.
Sakta tar hon sig upp och lägger försiktigt täcket om honom så han inte skulle frysa. Tyst smyger hon sedan ut ur rummet för att ta sig till köket och kanske få i sig något, samt se till sina drycker.
Då hon kom in i köket märkte hon Jezebel där, han var dränkt i blod och hade bar överkropp. Det såg kallt ut, tänkte hon och tog försiktigt en filt och la över hans axlar, hon hoppades att han inte skulle kasta den av sig.
"Vad har du gjort? Det är inte ditt va?" sa hon med oro och såg på honom.