Prs mellan yerawizardthea & syrup

Jag skyndar mig snabbt ned för stegen och ser Moller stå och lyssna vid en dörr. Jag går bakom honom och frågar viskande "Vet du vad som händer?"

"OJ! Vart kom du ifrån?!" utbrister jag chockerat och flackar mellan henne och stegen. "Kommer du från.. är det inte en vind där uppe!?" Då ajg aldrig har haft Spådomskonst själv så vet jag inte vart det befinner sig, bara att det är i Norra tornet högst upp. Så ajg antog att det var bakom dörren.
"NEj, vet du?" frågar jag tillbaka med lika viskande röst, även fast jag nog ändå har pratat för högt.

"Det är där upp det är" säger jag och pekar uppåt.
Jag sätter örat mot dörren och lyssnar "Det låter... Det låter som. PEEVES!?" säger jag och smäller upp dörren. Precis som jag trodde så var det Peeves som drev med oss. Jag kände hur ilskan steg i kroppen. "Du din lilla filbunke utan socker i" röt jag åt honom. "Gå och lägg dig under ett träd vart det är kallt vettja!" skriker jag åt honom.
"Ojsandojsan gjorde jag lilla puttesnuttethea arj?" säger han med en bebisröst.
"Ja, vet du att det gjorde du. Nöjd nu? Stck härifrån innan jag hämtar blodiga baronen!"

Då Thea går in och pratar med Peeves stannar jag istället och begrundar stegen. Jag är precis på väg att öppna munnen för att fråga om hon inte ska gå tillbaka till sin lektion då jag kommer på att hon faktiskt pratar med Peeves, så jag kniper mun och går istället fram till räcket på spiraltrappen som jag hänger mig utför. Jag lyfter sedan upp mig med mina armar, och lutar fram kroppen så att den ligger helt vågrät, dock med darrande armar. Det är inte förrän i precis sista sekunden som jag upptäcker vad jag gör och släpper greppet då jag ser hur långt det är ner. Dock glömmer jag bort att skjuta mig bakåt så att jag hamnar i mitten av räcket.... och glider....

Jag hör Moller säga "OJ" jag vänder mig om för att se vad som har hänt. Jag ser honom glida längst räcket i en hiskelig fart. "MOLLER VAD GÖR DU?" skriker jag förskräckt.

Jag kände hur ajg höll på att åka ner från räcket, alltså ut, men precis då så försökte jag kura ihop mig till en boll så att känna hakades fast och istället fann jag mig glidandes längst sidan istället. Så där var jag, åkandes nerför räcket i spiraler.
"OJ!" säger jag och kollar sedan upp mot Thea, "Det här är jättekul! Fast läskigt på samma gång!" Jag gör ett tjoande läte, som sedan inte låter lika glatt i slutet av det då farten bara ökar.

Jag börjar springa ned för trappan för att komma ikapp honom. Efter några sekunder så får jag tag i hans ben och lutar ned dem på golvet. "HUR tänkte du där egentligen?" frågade jag lite halvt leende och lite halvt argt. "Du kunde ha ramlat ned och gjort illa dig riktigt ordentligt!" säger jag och känner hur jag andas ut. Jag visste inte ens att jag höll andan...

Det börjar kännas mer och mer i magen ju längre ner jag kommer i trappan. Jag vet inte om det är för att det går så fort eller om det är för att magen är sviden. Kanske både och. Då Thea tar ner mina fötter på golvet faller jag omkull och ramlar ner några trappsteg på grund av trögheten och jag skrattar av chocken.
"Jag tänkte inte alls" svarar jag ärligt och kollar upp mot henne. Mitt leende som förut falnat rycks upp en aning samtidigt som jag ställer mig upp igen.
"Tack för hjälpen!" Jag kramar om henne och ger henne ett sådant där 'hamsterleende' som jag ibland brukar göra och börjar sedan skratta igen samtidigt som jag viker mig dubbel och andas sedan ut. "Herregud" säger jagoch skakar på huvudet.

Jag tar tag i honom och kysser honom.
"Jäklar vilken chock alltså!" säger jag och ler. "Du ska vi sätta oss ned och lugna ned oss lite?" undrar jag försiktigt.

"Har din lektion ens slutat? DU MÅSTE DIT! Ut på skjutbanan igen, SOLDAT! Greppa pennorn- eller nej, SPÅDOMS...GREJSIMOJSER!" säger jag med myndig, förställd röst.