The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

"Du är vacker i vad du än bär." säger Mark mjukt men ser upp då han hör männen dra efter andan och ser upp, han hade glömt att de inte var själva, glömt att han blivit skjuten. Det var som ett ljus steg, steg och spred sig över ön.
"Lai." mumlade han och skakade henne lätt.
"Se." sa han och för en gångs skull fanns ett äkta leende på hans läppar.

Lia log än och öppnade ögonen återigen. "Ljus...Så vackert". Hon tyckte det kändes varmare redan. Hon såg länge på det innan hon försökte sätta sig upp, men sjönk bara ner.

"Kom här." sa Mark, tog henne i hans famn och ställde sig upp men med ett smärtsamt stön for han ihop igen han märkte inte smärtan försen nu och det blödde ymnigt.
"Vi tar dem till lägret, se över dem." Mark hörde rösterna som i en dimma av smärta och kände att några lyfte upp honom. Men situationen, stämningen var inte hotfull längre, mer som en grupp män som ville hjälpa.

Lia såg oroligt på honom då han föll ner igen. "Mark?". Hon kände sen hur någon annan lyfte upp henne och såg att en man bar på mark. Sen svimmade hon.
Några timmar senarr vaknade hon i ett stort rum med flera sängar, en man stod över henne och tvättade hrnnes sår.

Mark låg i en säng vid henne fortfarande borta om nu han inte var avsvimmad. Han hade fått kulan borttagen och benet bandagerad. Hans andning var ytlig men han såg ut att ha överlevt om än blek av blodförlust. Ryggen hade de också tagithand om ooch gett honom feberdämpande.

Mannen gav henne något att dricka och Lia tog det och satte sig upp. Hon hade ont, men det var bättre och honvar inte döende längre, men det var inte helt bra än.
"Mark" mumlade hon och såg mot honom.

"Han är bra." svarade mannen och nickade åt Marks håll.
"Vi har gett honom sömnmedel och smärtstillande." förklarade han till Marks orörliga gestalt.

Lia nickade. "Ta hand om honom...". Plötsligt drog hon efter andan och kved, det gjorde ont, inpm henne. Hon slöt ögonen och sjönk ner.

Timmar senare hade drogerna äntligen släppt sitt grepp om Mark och mot läkarens vilja satt han vid Lias säng och höll med oro hennes hand.

Lia kved då och då, hon var halvt vid medvetande. Hon mumlade oroligt saker om Mathias, Mark och soldrottningen. Men tillslut vakmade hon upp och stönade.