Prs(Dragon Fantasy)

Uriah ryckte på axlarna. Han fick något bistert i blicken. "Inte ensam. Kidnappad." sa han kort. Han såg ut på staden igen och det var som alla ljus lipade elakt åt honom.
Skrattade åt honom. Han suckade och gick in igen, ville inte bli retad mer.

"Okej." sa Mina och följde med in med filten fortfarande om axlarna. Nu hördes skriken från Sonja och Arnold, Mina blev glad över det då hon inte ville pressa honom.

Uriah satte sig på sängkanten och stirrade ner på sina fötter. "Vad är klockan?" mumlade han. Han såg upp på Mina och log vagt. Han kände hur stämningen sjunkit till 0.

"Klockan är mat, kom." sa hon och tog hans hand. Hon ville inte se honom dyster. Rösterna hade tystnat och Mina knackade på, "Mat?" sa hon då de öppnade dörren.

Uriah lyste genast upp. Han kramade Minas hand lätt, som tack. Han mådde genast bättre. Arnold och Sonja kom ut med sura miner och följde dem till matsalen där en buffé stod uppdukat. "Det här är ju himmelriket!" utbrast Uriah. Han tog av allting.

Mina skrattade lite åt honom och tog lite sallad och en liten kycklingklubba. Sedan satte de sig alla vid samma bord för att börja äta.

Uriah började äta. Arnold tog ungefär lika mycket mat, och istället för att göra high-five gjorde de high-kycklingklubba.

Mina såg på deras portioner och förstod inte ens hur de orka. Hon orkade inte med det hon hade tagit ens och det var inte ens hälften, kanske en tiondel deras tallrikar.

Uriah och Arnold åt snabbt maten. "Åh guuud!! Vad mätt jag är!" stönade Uriah. Han var proppmätt. Arnold nickade, "Ja. Jag med." Uriah log. "Det skulle sitta gott med lite sömn just nu!" mumlade han. De reste sig från bordet.

Mina såg på pojkarna hon undrade var all mat tog vägen. Sonja hade redan gått och lagt sig och Arnold såg inte glad ut att behöva gå till henne.
"Vill du sova inne med oss?" frågar Mina, mest för hon vet hur förhatlig Sonja kunde vara.