PRS(Dragon Fantasy)

"Tja, jag hade tänkt låta dig äta". Stefan studerade henne lätt innan han såg ut genom fönstret. Tjänarna rörde sig på gården, han såg även sin far.

"Så snällt av dig." sa Ina tort men med en road glimt i ögonen. Denna morgon kände hon sig bättre till sinnes än på länge sedan hon kom hit. "Är det långt till hamnen härifrån?" frågar Ina plötsligt.

Stefan funderade. "En bra bit, flera timmar även om man rider". Då kom man till en annan by också.

Ina nickade, "Det var därifrån de tog mig, eller ja förde mig efter slavskeppet." mumlade hon fram, i den byn hade hon sålts på marknaden.

"Jag förstår..." mumlade Stefan och vände sig mot henne igen. "Hur hamnade du på slavskeppet egentligen?".

Ina möter inte hans blick utan såg oseende ut genom fönstret, som hon åter upplevde allt som hände den dagen.
"Jag var ute och hämtade in näten i gryningen. Skeppet kom, de sköt efter mig med pilar." sa hon och vidrörde axeln, där hon blivit träffad.
"Jag hoppade i och simmade, tills de fick tag på mig." sa hon med tonlös stämma.

Stefan gick fram tilll henne och la mjukt armarna om henne. "Men jag tänker se till att du kommer tillbaka" mumlade han och kysste henne.

Ina blinkade bort tårarna som brände bakom ögonlocken. "Jag vill återse byn, hämta min broder. Var jag sedan befinner mig är oväsentligt, jag vill vara med dig med, men fri." mumlade hon lågt vände sig om och la armarna om honom.

"Som jag lovat, jag ska försöka ordna allt" mumlade Stefan och kramade om henne ett tag innan han bakade undan. "Men nu tänker vi bättre tankar, ska vi gå?".

Ina nickade tacksamt hon önskade att hon inte behövt få honomgöra allt detta. Men gjorde han inte så skulle hon aldrig vara helt lycklig. Hon var aldrig hel utan sin bror hur mycket hon än gillade Stefan.
"Det kan vi göra." sa Ina och knöt på sig kängorna och satte på sig manteln över klänningen.