Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

(Vad elaaaakt, jag gillar ju elefanter! Vilken voldemärta du är!! Men seriöst, om du inte gillar elefanter blir jag sur! :C)

- Va, men de är ju där! Muttrar jag. Jag känner mig illa till mods och rätt svettig.
- Du råkar inte ha lite vatten? Mumlar jag åt Sarah och vinglar till.

(Jag gillar elefanter! Men inte Sarah xD Och, jag tror hon skulle kasta sig framför dem för att se ifall de var riktiga eller inte x) Om hon inte hade hört dem tidigare så... Jaja, hon skulle dö i slutändan >.< )

"Här", säger jag oroligt och räcker honom vattenpungen jag har hängandes vid min midja. Jag närmar mig honom och tar tag i hans axel.
"Se på mig, drick och andas sedan", mumlar jag. Vagt inom mig noterar jag att regnet har slutat sedan länge.

( Elefanter coola )

Jag ser suddigt. Jag rynkar skeptiskt på näsan,
- Andas? Suckar jag och faller ihop på marken.
- Jag ska bara ta mig en blund! Mumlar jag sluddrigt, och jag verkar somna rätt snabbt för allt bara svartnar.

"Alltså", grymtar jag när jag tar emot honom i fallet. "Skämtar du med mig? Ska jag bära på en säck potatis på hemvägen?" undrar jag och börjar nästan släpa på honom. Jag lägger hans ena arm över mina axlar så att det blir lättare.
"Vad hände?" undrar Neela när jag kommer tillbaka till Tornado. Det är tur att jag är stark och detta inte var några problem förutom hans fördömda längd, var jag tvungen att springa så långt bort?
"Han misslyckades", mumlar jag.
"Hur så?" undrar hon.
"Jag har planer för framtiden och han kunde inte anpassa sig efter det", säger jag och biter ihop för att inte gråta.
"Michael, akta, jag ska slänga upp Long på hästen", säger jag till Michael medan jag hör Neela säga "åh...", hennes ton får mig att skämmas över mitt beslut.
Michael aktar snabbt på sig. "Tornado, böj dig lite är du snäll gamle vän", muttrar jag. Han böjer sig ner så att jag kan praktiskt taget slänga över Long, sedan ställer han sig upprätt sedan.
"Plus, när jag tänker på det så fanns det ingen framtid för mig och Long. Jag var redan praktiskt taget förlovad", mumlar jag högt.
"Har du valt rätt då?" undrar hon.
"Jag har ett folk att tänka på också, men jag tror jag har valt rätt, men endast tiden får utvisa ifall jag kommer ångra mitt beslut eller inte", säger jag.
Innan Neela hinner svara så tar Michael till orda. "Ska du gå?" undrar han besviket. Jag böjer mig ner och kramar om honom.
"Se här. Imorgon kommer det komma en rödhårig kvinna vid namn Samantha med en till häst som din mor och du ska rida på, hem till mig. Sedan... Sedan kan ni bo där", ler jag mot honom. Hans ögon blir stora och han vänder sig om mot sin mamma.
"Mamma?" undrar han hoppfullt. Neela nickar med tårar i ögonen.
"Ja, Michael. Jag ska börja jobba, och du ska träffa dem andra barnen på slottet", ler hon.
"Slottet?" ekar Michael chockat och börjar sedan hoppa upp och ner av upphetsning. Jag skrattar till och ställer mig upprätt igen.
Neela kommer fram och kramar om mig. "Tack så mycket, åter igen", viskar hon. Jag kramar henne tillbaka och ler mot henne.
"Självklart. Men, berätta bara inte för någon att jag har varit här, då är jag körd, och det har jag inte råd att vara", säger jag leende. Hon nickar bestämt.
"Självklart, ers höghet", säger hon.
"Fire. Jag kommer alltid vara Fire i dina ögon, okej?" ler jag. "Då kan jag minnas att jag har gjort något bra i framtiden", ler jag sedan.
Neela ler mot mig igen. Jag tar upp min pengapung och tar fram tio guldmynt. "Här", säger jag.
"Nej, nej", protesterar hon.
"Jag insisterar. Plus, om ni vill stanna på värdshuset lär ni behöva pengar", säger jag.
"Värdshuset?"
"Jag kan inte låta dig sova på gatan, Neela. Speciellt inte när du har en liten son", påpekar jag. När jag nämner Michael så tar hon emot pengarna. Allt för sina barn brukar man ju säga.
"Tack", säger hon igen. Jag ler och hoppar upp på Tornado.
"Det är lugnt. Jag får ju en ny arbetare, eller hur? Det är ju jag som tjänar på det", skrattar jag. "Vi ses imorgon", säger jag. Hon ler mot mig. "Nu har jag dock en säck med potatis att släpa hem", muttrar jag sedan och försöker placera Long på ett bättre vis där han ligger framför mig på mage, böjd över Tornados nacke - nästan.
"Vad hände?" undrar Neela.
"Har ingen aning, men nu måste jag på något vis inte tappa honom", säger jag tankfullt. "Jag har ju några rep..."
"Fire, det måste jag förbjuda dig att göra", säger Neela allvarligt. Jag ler stort.
"Se! Så där ska det vara! Du måste våga säga emot!" ler jag.
"Nu liknar du Michael", säger hon och jag vet att hon inte menar sin son.
"Jag kommer sent glömma den här dagen, om vi säger det så", ler jag. "Hejdå. Hejdå, Michael!" ler jag.
"Hejdå!" ler han stort. Neela vinkar lite svagt samtidigt som hon tar upp Michael i famnen. "Hejdå", ler hon.
Jag ler tillbaka och klickar sedan lätt med tungan och Tornado börjar trava lugnt. När vi är ute ur den lilla byn så börjar jag sjunga lågt för mig själv.

*Avsvimmad*

(Känns det att svimma?)

(Nä... det tror jag inte x) )

Jag fortsätter sjunga, vet inte riktigt vad jag ska göra. Ibland ser jag en fågel eller två.
Jag tror jag har gjort rätt val. Ifall jag inte älskade Lukas skulle jag inte ens vara bekymrad över det. Men, jag älskar Long också.
Jag suckar, avbryter min sång. "Jag undrar hur det skulle ha sett ut nu ifall jag inte hade haft ett folk att tänka på", säger jag innan jag fortsätter sjunga. Tornado går lugnt igenom skogen. Ifall jag inte kan attackera en fiende ifall jag skulle bli attackerad så vill jag kunna se den, vilket innebär att gå långsamt.

(Okej O.o)

Jag vaknar. Det är tidigt på en helt vanlig onsdagsmorgon om jag minns rätt (<-Ledtråd: han minns fel) så utan att ens öppna ögonen börjar jag göra min morgonövningar, där bland annat armhävningar finns, samtidigt som jag rapar alfabetet. Mitt sinne är inte det skarpaste på morgonen så när jag faller av hästen märker jag inget, utan fortsätter med de armhävningar som är kvar innan jag stretchar ordentligt.
Jag börjar nynna på en sång och ställer mig upp, sedan öppnar jag ögonen. Jag är inte i mitt rum som jag borde, jag är i skogen...

(Att skriva det här inlägget är som att lista upp mina rutiner och vanor fast jag oftast trillar av sängen och inte hästen -.-'

Tornado frustar argt till.
"Var du tvungen?!" tjuter jag mot Long. "Vem tusan försöker göra armhävningar på en häst? Och rapa alfabetet? Är du helt från vettet?" frågar jag förskräckt medan jag försöker lugna Tornado som också verkar förbannad.

- Ursäkta? Frågar jag sömnigt och vinglar till lite när jag går mot den till synes förbannade tjejen och hennes antagligen lika förbannade häst.

Jag blinkar chockat. "Long, sade du just 'ursäkta'?" undrar jag förvånat och hoppar ner från Tornados rygg. "Du mår inte bra... Du borde flina just nu", mumlar jag oroligt. "Hur är det med dig?"