Ett annat skäl till dig (privat)

Hon kände hjärtat slå fortare och hon kände hans andedräckt mot örat och hon såg på honom. "Men ska vi inte gå in?" Månljuset kastade sitt bleka ljus på dem och det fångade upp hennes skönhet. "nax vad ville hon egentligen?"

- Nina? Frågade Nax något obekvämt. Att berätta om flickan som gett sitt blod till honom skulle nog inte glädja Alice särskilt mycket. Men - hon var ändå värd ett svar...

"Ja. Hon verkar snäll." Hon såg ner på sin klänning. "hon har bra smak" Hon log lite och såg på honom.

Nax knep ihop munnen. Allt Alice sa påminde honom om Molly.
- Var bara tyst! Kved han tillslut.

Hon såg ner och lade kinden mot hans bröstkorg och tårar började rinna ner.

- Tar dina tårar aldrig slut? Muttrar Nax irriterat och torkar Alices tårar med ett kallt finger.

Hon ryckte till och såg upp på honom. Skakade på huvudet och tog ett steg från honom.

Nax stod kvar med förvånad min och armarna slappt hängande i sidan. Han vred lite på huvudet och betraktade Alice.
- Vad är det? Frågade han tyst.

"Inget." Hon såg bort. "Jag..." Hon svalde och tryckte handen mot munnen för att inte bryta löftet mera och hon såg på honom. Hans ansikte, hans retsamma ögon. Nu insåg hon det. Hon älskade honom. Med nya tårar sprang hon från honom och in i huset. Snabba steg gick hon upp och hittade Nax och sitt rum och lade sig på sängen.

Nax stirrade efter Alice med klotögon.
-Vad i helskotta? Mumlade han innan han med ett axelryck gick in igen. Där mötte han en rätt full Nina som genast började dricka av honom.
Han log och suckade nöjt. De gick och satte sig på andra våningen där det var tystare. Ninas klunkar hördes mer än det borde, hon drack för snabbt. Nax stönade till av ren och skär smärta och han såg hur sin hy blev vitare och vitare.
- Nina! Sluta! Viskade han ansträngt.