PRS(Dragon Fantasy)

Orchen morrade mer och började slita sig ur soldaternas grepp. "Vi ska allt se till att halvlingarna inte finns denna gång! De ska bort!".
Nalel stelnade till, menade orchen, att han skulle döda dem? Hober?

"De ska de inte, det är ni som ska bort." sa Meira och drog sitt svärd. Nalel var hennes beskydd och ansvar, hon skulle inte svika henne.

Nalel såg upp på Meira, hon visste inte vad hon skulle göra...Orchen kämpade vildare, och slet sig loss helt. Han såg först mot Nalel och Meira, men då han såg svärdet vände han om och började springa mot skogen.

"Skjut honom." skrek Meira och släppte svärdet för att höja bågen. Flera bågskyttar kom och snar var orchen död.

Nalel suckade smått ut då orchen var död. "Tack" viskade hon till Meira. Fler hade kommit fram av uppståndelse, bland annat San.

"Inget att tala om." log Meira som faktiskt var upplivad av hela saken. Sedan gick hon till tälten för att packa ihop allt.

Nalel gick tillbaka till tältet hon med. "Orcherna...de verkar inte gilla oss "halvlingar". Hon tyckte inte om det ordet, det kändes nästan nedvärderande...
Hon började sadla hästen.

"Nej, beror väl på Frodo. Och halvningar är eftersom ni är som en halv människa, på längden vill säga." ler Meira lite och sätter sig upp på hästen för att rida mot Gondor.

"Frodo...Min far träffade honom tydligen någon gång under hans ungdom då han reste omkring, min far hade lite släkt i Fylke". Nalel hade dock aldrig besökt den byn själv.
"Jag vet, man tror ofta att vi är barn": Hon satte sig upp.

"Jaha." sa Meira förvånat, det trodde hon inte att on hade.
"Jo, men det har sina fördelar med. Ni tas inte som ett hot och de kan bli andras fall." ler hon snett mot henne.