Sofia-Potter & Hermione Jane

"Lägg av" skrattade jag och puttade på honom. Vi kom fram till vår lärare. Jag skrattade lite men tystnade när äraren harklade sig.

" Nu ska vi först orientera " sa hon
" Men det regnar ju och allt är blött " sa Max
" Det bryr vi oss inte om " sa hon
" Då kommer ingen imorgon " sa Sam
" Då är alla sjuka " sa Marko

Jag lutade mig mot Matt och tog ett djupt andetag. Det ända som jag hade kvar från bilolyckan var lite andningssvårigheter.

Jag klappade henne på huvudet.
" Jag delar in er tre och tre " sa läraren
" Ah " sa Sam
" Matthew, Sam och Marko " sa läraren
" Ah " sa jag
" Kim, Max och Lea " sa hon sen

Jag tittade dystert på Matt. Jag hatade indelningen. Jag gick till min grupp. Vi fick karta och kompass och vi gav oss ut i skogen. Jag hittade den första kontrollen.
"Här är den" ropade jag. Inget svar. Jag började gå mot fältet där vi startade. Men det kom aldrig.

Jag suckade och gick in i skogen med min grupp.
Marko slog till mig i ryggen
" Vad?" Sa jag argt
" Din kille eller tjej är borta " sa han

"Hallå" skrek jag. Ingen svarade. Jag började få panik. Jag såg mig omkring. Om jag bara hade stannat vid kontrollen. Tårar började droppa ner på mina kinder. Jag kröp ihop under ett träd. Jag sitter där en lång stund och skakar av gråt.

" Tjej!" Skrek jag och puttade till honom.
Jag var så arg.
Men sen kom jag ihåg vad han sa
Jag tittade på hennes grupp, hon fattades

Jag. Torkade ilsket bort mina tårar. En ny känsla började kokade inom mig. Varför hade le inte letat efter mig. Jag reste mig upp.
"Hallå" vrålade jag.


(Efter nästa inlägg. Kan du spola då. Så du skriver ett till inlägg i nutid. Jag med. Sedan spolar vi)

( Ok )

Jag var så orolig, jag hade gråtit varje natt efter det..
Jag letade hela kvällen då, tillsist hämtade Sherry mig..