LotR (Privat)

Keya drog av sig skorna men mer vågade hon inte ta av sig eller ville inte heller. Hon satte sig på sängen och drack sedan drycken. Hon kände omedelbar verkan och han inte ens krypa under täcket innan hon somnade och hon tappade muggen i golvet.

Banner reagerade vid ljudet av muggen som träffade golvet. Han reste mödosamt på sig och rundade sängen till Keyas sida. Tur i oturen hade inte muggen slagits i kras utan mer än blivit lite stött i kanten. Han plockade upp och placerade den varsamt på nattduksbordet. Sedan vände han sig åt Keyas håll, tog tag i täcket på andra sidan sängen och drog det över henne innan han gick tillbaka till fåtöljen igen, där han somnade lika snabbt som han satt sig.

Keya sov djupt och drömlöst hela natten och långt in på nästa dag. Hon tog igen all förlorad sömn och allt gjorde henne gott. Som Banner sagt, hon behövde det för sin arm och för henne själv.

Det var flera timmar sedan Banner vaknat. Just nu stod han vid skåpet som dvärgen pekat ut och kunde bara välja och vraka bland det som fanns. Han knäppte upp den trasiga skjortan och drog på sig en ny. Känslan av rent och helt tyg var omedelbar.

Keya vaknade och hon kände sig riktig utvilad för en gångs skull. Som om något släppt från hennes axlar. Då hon kommer ut till dem är hennes hår sömnrufsigt och hon är barfota. Hon ser fantastiskt ut att vara så pass ung som hon är och hon verkade ovanligt avslappnad och tillfreds.

När Banner knäppte sista knappen kom Keya intassande i rummet.
"Du verkar ha sovit gott", sade han när han såg henne och stängde skåpdörrarna.

Keya nickade och log faktiskt riktigt naturligt. "Ja, det var underbart, tror aldrig att jag sovit så gott." log hon mot honom.

"Jag hade rätt, inte sant? Du behövde få sova i en säng.", sade han och besvarade leendet för att sedan slänga en kvick blick bort mot dvärgen och ringen.

"Kanske, men drycken hade nog inverkan den med. Jag brukar aldrig sova så djupt och länge." sa hon och följde hans blick, hur skulle de ta ringen? Troligen hade den påverkat dvärgens sinne och ålder liksom Bilbos och Gollums. Hon vände sig åter till honom, "Fin skjorta." sa hon leende.

"Tack, Keya. Nu blir jag rörd, jag valde den med ytterst noggrannhet.", sade han spjuveraktigt och rättade till skjortkragen. Men han hade märkt även hennes blick bort mot dvärgen och tanken vägrade släppa honom. Den studsade runt i huvudet på honom och gjorde honom ganska fundersam. En dvärg kunde ge problem ibland men en dvärg som bar på en ring de behövde? Det kunde bli intressant. Banner lade handen på Keyas arm och nickade bort mot rummet bredvid.
"Keya, kan jag få tala med dig ett ögonblick?"