Ett plus ett är lika med fyra

"Nej och jag vet inte hur det är i ditt" sa Zuko och nickade sedan. Han var glad att hon var oskadd. Zuko tittade upp när en man kom in i deras tält.
"Så vilka har vi här. Soldaten som inte är en soldat och fången som inte är en fånga" sa mannen och såg menande på dem.

Aravis såg upp på mannen och undrade hur de skulle förklara det hela.
"Jag är Aravis och detta är Zuko. Vi såg en nerbränd by, och soldater...." började hon mer för att de skulle bli intresserade på det och inte vilka de var.

"Ni såg också Kurogin byn" sa mannen och ber ihop käkarna. "Vi har jagat de soldaterna i över en månad men vi kom för sent, någon annan hann före oss. Jag är dock glad över att :3 är döda" sa mannen.
"Så vem är du?" Frågade Zuko

"Ledsen om ni ville döda dem." sa Aravis med ett roat leende på läpparna och såg på mannen.
"Cato, ledare av dessa män." sa han med en stolt röst.

"Gjorde ni det själva?" Sa han tveksamt och Zuko satte sig långsamt upp.
"Vi hade mest tur, vi la oss i bakhåll allt gick väldigt fort" sa han och såg på Cato "trevligt att träffas"

"Tur, list och skicklighet." log Aravis och Cato nickade och såg på dem, "Är ni hungriga, Hur är det?" sa han och såg på Zuko.

Zuko nickade, de var skickliga och de jobbade bra ihop.
"Lite mat hade inte varit fel" svarade Zuko och log sedan. "Det har som sagt varit värre" sa han och pekade på ansiktet.
"Hur fick du det?" Frågade Cato
"Min far och jag bråkade" svarade Zuko bara.

Cato nickade och skrek ut en order om mat och satte sig sedan vid dem. Han var intresserad av dem det syntes och han vände si sedan till Aravis, "Du är kvinna?" sa han i ett frågande tonfall och såg på hennes kläder och vapen, inte ens hennes sätt ansågs särskilt kvinnligt i hans hemtrakter.

Zuko undrade vart Cato ville komma med det här. Han gillade inte hur männen här såg på kvinnor och om han skulle göra något emot Sidara tänkte han hjälpa henne. Men för tillfället avvaktade han för att se vad som skulle hända.

Aravis nickade, "Ja, det är jag men tro mig jag kan bruka dessa vapen. Och saken att jag var fånge var att vi var överens om det annars hade det inte gått." sa hon med en skärpa i rösten för att understryka att hon inte var som de kvinnor han kände.