De utvalda

"God morgon." ler hon tillbaka och sätter sig mitt emot honom och börjar hungrigt sleva i sig av soppan. "Sovit gott?" frågar hon artigt och ler lätt mot honom, han var vacker vad han än trodde.

"Japp, jag sov ganska djupt, du då? Du verkade inte ha några mardrömmar" sa Ethan och åt det sista av soppan och lutade sig nöjt tillbaka.
Han tog upp läderbandet ur sin ficka och satte upp sitt hår i den enkla tofs han brukade ha.

Hon nickade "Nej, faktiskt inte, kan inte minnas sen jag inte haft dem." sa hon med ett leende och såg på honom, "Har aldrig känt mig så utvilad, tack," säger hon ömt till honom eftersom att hon gissade att han hade en del i det hela att göra. Sedan åt hon upp soppan och beställde in kaffe till dem båda, "Har du druckit det förr?" frågade hon då de fick muggarna.

"Jag ska väl snarare tacka dig...nu kanske har risken för att jag får någoy straff minskat......". För om han inte vetat då det väl var dags skulle folk nog bli väldigt missnöjda med honom.
"Någon gång förut...det var fest en gång i byn och då fick vi kaffe". Han tog emot koppen och började dricka.lite.

Hon ler, "Bara fråga om du behöver veta något mer." säger hon enkelt och tar en klunk av kaffet och sluter lätt ögonen. "Men det jag menar är att jag aldrig sluppit mardrömmar, minns inte ens hur det var utan dem. Vet inte vad du gjorde men tack." hon öppnar ögonen och ser på honom, visar att hon menade det.

Ethan log lite mot henne. "Tja jag vet inte heller vad jag gjorde men jag är glad att jag kunde hjälpa". Han drack upp sitt kaffe och kände sig lite piggare. Nu var det bara den sista lilla biten till lorden och så började resan hem mot slottet...till alla banketter och träningar...

Hon ler lätt och dricker upp sitt kaffe och känner sig piggare än på länge. Sedan ställer hon sig upp, "Dags att dra vidare vi hinner nog fram till lorden när solen står mitt på himlen." sa hon, gick och hämtade sin packning och gick sedan ut till stallet.

Ethan nickade och drack upp det sista lilla och reste sig också. Han hade redan sin packning så han följde med henne ut till stallet.
Stallpojken hade sett de kliva upp och hade precis sadlat hästarna och ledde nu fram de till ägarna. Ethan svingade upp sig på sin häst och väntade på Eletha.

Eletha svingade sig upp på sitt sto och slängde iväg ett par mynt åt stallpojken, som pengar för jobbet. Det var hennes sätt att betala den skuld hon kände att hon hade. Den skuld hon hela sitt liv kom att bära med sig med mord och plåga människor för kungens räkning. Då kunde hon betala igen det hon tjänade till de fattiga som behövde det.

Ethan skulle också ha gett stallpojken pengar, om det bara var så att han hade några. Men han hade aldrig ägt pengar helt själv.
Han började rida lite och frågade Eletha "Brukar det dröja länge mellan banketterna? Eller ordnar kungen de lite då och då?". Han hoppades på det första.