Prs mellan Wolfie och Jessica

Jag satt tyst och betraktade Eldhåret. Jag undrade vad hon och Vargblodet gjort Will... Nej, inte tänka. Gör bara som han säger så får du mat, det är så det går till. "Vad ska du göra med henne?" viskade jag hest och snurrade en hårtuss runt fingret.

Will rotade i sin ficka och fick fram en bit bröd. "Här har du för nu, ska se om jag kan fixa mer" sa Will och räckte fram brödbiten. Han studerade Adele och blicken flyttades till Akille då han hörde hennes fråga. "Jag ska använda henne som hämnd, antingen kanske döda henne....eller så ska jag se till att hon och hennes fästman aldrig får se varandra igen".

Jag slukade ivrigt brödbiten och slickade mig om fingrarna, men när han sade vad han skulle göra stelnade jag till. "Döda henne? Men...". Jag tystnade. Inte tänka...

"Kanske...har inte bestämt mig än, på ett sätt vore det smärtsammare att låta henne leva, men att Ethan aldrig får träffa henne igen". Will log ett elakt leende för sig själv. "Men vadå?" frågade han sedan och såg mot Akille.
Adele stönade till och vred på sig. Hennes huvud...Hon öppnade ögonen, var hon i skogen? Hon satte sig upp med handen för huvudet, och när hon tog bort den fanns lite blod. "Varför är jag här?" mumlade hon, hon hade inte fått syn på Will eller Akille än.

Jag skulle precis till att svara "Inget" när Eldhåret vaknade. Kvickt som tanken förvandlades jag till räv och gömde mig bakom Wills rygg.

Will skrattade kort och Adele vände sig skrämt mot honom. "Du..." viskade hon och satte sig upp mer och kröp bakåt.
"Ja jag, du gör en fin liten hämnd mot Ethan? Vet du det?" frågade han och suckade irriterat åt Akille. Han tog tag i hennes nackskinn och slängde fram henne igen.
Adele fortsatte skrämt bakåt, han hade kidnappat henne! Det betydde att hon nog var fast här om inte någon upptäckte de....

Jag pep förfärat till när han kastade iväg mig och jag hamnade precis framför Eldhåret. Hon kände säkert igen mig som räven Vargblodet sett. Ajaj... Jag hoppades att hon skulle koncentrera sig på Will och inte mig.

Adele såg räven, men den verkade så ofarlig jämfört med Will. "Vad....vad kommer du göra med mig?" stammade hon fram.
Will log. "Tja, det har jag inte bestämt än, en sak är säker, du och Ethan kommer nog inte se varandra igen". Han log större åt hennes rädsla för honom. Han gick fram till henne och tog ett rejält tag om hennes överarm och drog upp henne. "Rör på påkarna nu".

Jag piskade oskyldigt med svansen och försökte gömma mig från Eldhårets blickar samtidigt som jag följde händelserna med stora, gröna ögon.

Adele kunde inte göra annat än att dras upp och gå åt det håll Will ville. Han släppte inte taget om hennes arm, och efter ett tag kändes det som blodet hade stannat i den.
Snälla....kom och hjälp mig någon...Ethan... tänkte hon förtvivlat.