Sjunde året på Hogwarts

Nicoline gick ner till Stora Salen. Hon tittade ut över Slytherinbordet och bestämde sig för att sitta vid kanten på bordet istället för bredvid Cara, Blaise och Draco.

Cara tittade på Nicole när hon satte sig ner men sa inget. Blaise tittade dock ilskt på henne och Cara såg frågande men sa inget. Hon reste sig i stället och Draco såg på henne.
"Jag klarar mig" sa hon och lämnade stora salen, hon behövde prata med Solara och bestämde sig för att vänta på henne utanför stora salen.

Solara lämnade maten hon fick ändå knappt i sig något, vilket dock var dumt så hon inte ätit på hela dagen och redan var mager så det räckte. Hon tar sin skolväska och går som oseende ut ur matsalen och vidare in i entrehallen för att ta trapporna till biblioteket, läxan hade hon inte gjort klart än.

Cara ser på Solara som inte ens verkade medveten om att Cara var där.
"Solara?" sa hon och såg på henne. Caras blick fastnade på blodet som blött igenom tröjan.
"Vad har du gjort?" frågade hon förfärat.

Nicoline blängde tillbaka på Blaise. Det var väl inte hennes fel att Solara hade utmanat henne på duell? Hon tittade ner i bordet igen och åt en frukt innan hon reste sig för att gå till uppehållsrummet.
Utanför stora salen såg hon Cara och Solara. Hon kastade en blick på dem, men tittade sedan rakt fram hela vägen ner till uppehållsrummet.

Solara ryckte till då hon hörde sitt namn, och hon ser på Cara och verkar mer vid medvetande nu. "Duell, det vet du ju." sa Solara och gömde bak sina armar och såg frågande på henne för visst hade hon rätt att Cara var där och hörde allt?

Cara lät handen vila på höften och såg allvarligt på Solara.
"Man kan få många skador vid en duell, men inte sådana!" sa Cara allvarligt, hon tittade på Nicoline när hon gick förbi och log svagt. Hon hade inget emot flickan egentligen, även om de aldrig pratat. Sen var det oftast människor som hade något emot henne. Hon vände sig tillbaka mot Solara.
"Jag kan inte tvinga dig att säga något men jag kan tala om för dig att det du gör inte är något bra. Och jag fick ditt meddelande av Sev" sa hon leende.

Nicoline satte sig i en fåtölj med sina läxor.

Solara nickar och ser efter Nicoline, hon ville henne inget ont, hon hatade henne inte, varför hade hon ens gjort det?
"Jag vet att det inte är bra." suckar Solara och låter darrande hennes händer falla längst sidorna så blodfläckarna blir synliga.
"Men jag kan inte göra något annat, jag kan inte. Jag kan inte stå emot, jag försöker." säger hon och möter Caras blick.
"Gissade på att han kunde oklumenering." log hon halvt mot Cara.

Cara såg på Solara med en sorgsen blick.
"Det är något du måste komma över, jag kan försöka hjälpa dig. Men vad sägs som att först plåstra om dig" sa hon leende och började dra ner henne till Slytherins uppehållsrum.
"Sev kan det mesta, plus lite till" skrattade hon. "Jag är bara glad att min far inte gav er ett allvarligt straff" sa hon lättat och gick in genom porten och sedan upp till sin sovsal.