Rolla. Nu. Spenc. >:3

Jag visste att jag hade behandlat
Shina orättvist, men av någon
anledning ville jag inte säga förlåt.
Plötsligt stannade jag upp och
spanade ut över vågorna som lyste
bländande av den stigande solen.
Vi var framme vid havet.

Jag suckade något och hörde inte längre Mirandas små snarkningar när Wounded stannade vi havskanten. Vågornas brus när de slog emot klipporna var det som fyllde deras öron för tillfället.

"Sitter alla fast ordentligt?"
ropade jag över vågornas
rytande och vände mina
rödflammande ögon bakåt.

Eaton nickade och jag gav tummen upp. Sedan förberedde jag mig på att hon skulle flyga och tog ett stadigt tag för att inte falla av. Jag sneglade fram på Eaton för att försäkra mig om att han höll fast i Miranda.

Jag nickade tillbaka och fällde
ihop benen under mig, förberett
för språng och fällde ut vingarna.
Vinden fångade dem med detsamma
och det var med stor möda som
jag höll mig kvar på kanten innan
jag lyfte. Vinden var kraftig och
bakom oss så det gick snabbt framåt.

Jag lutade mig tillbaka och vilade ögonen något då vi gled ut över havet. Det var ingen skumpig resa och det var rätt behagligt att höra vågornas brus under oss.

Några timmar senare började till
och med jag att tröttna på det här.
Jag hade ont i ögonen av det skarpa
ljuset och mina näsborrar var
igentäppta av den salta havslukten
som gjorde mig yr i huvudet. Det
enda som höll mig uppe var tanken
på borgmästarens ansiktsuttryck
när hon insåg att vi flugit iväg och
att hon gav upp.

Jag gäspade stort och såg runt på folket. Det värkte i min kropp för att jag suttit still så länge.
"Något land i sikte än?" mumlade jag uttråkat till Wounded och suckade.

Jag skakade nästan omärkbart
på huvudet och ryste till när Shina
gäspade. Jag längtade också
efter att få sova men om jag skulle
somna nu skulle vi störta ned i
havet och spolas tillbaka innåt land.
Där borgmästaren väntade på oss.

Jag gäspade igen och blinkade sömnigt, men istället för att sova så satt jag och tänkte på att borgmästaren var bakom oss. Skulle jag hinna bli frisk i min handled innan de kom ikapp oss? Skulle jag bli lika hjälplös som Miranda om hon blev blind? Just nu var det bara två mot... aa, hur många män och kvinnor som stod på borgmästarens sida visste jag inte.