Förbjuden kärlek

Egeria gick närmare Lancelot och han log lite snett mot henne, "Vet du hur söt du är när du skriker på mig." säger han lågt till henne då hon är precis bredvid henne. Men hon svarar inte utan ser honom bara lugnt in i ögonen, "Skärp dig bara, bete dig hövligt och ignorera henne inte. Ska det funka måste ni sammarbeta." sa hon så lugnt hon förmådde och han nickar, "Då ska jag gå in och ändra min attityd." säger han och går lugnt och behärskat in till dem.

Isis tittade upp när Lancelot kom in i tältet och Simon ställde sig genast vid hennes sida för att skydda henne. Isis la en lugnande hand på Simons arm, hon märkte att något var annorlunda med Lancelot och log svagt. Egeria började visst få ordning på honom. Hon misstänkte att det var få kvinnor som skulle klara av att både säga vad hon tyckte om Lancelot samtidigt som de tyckte om honom.
"jag ber om ursäkt" sa Lancelot och Isis log lättat.
"Det är inget att be om ursäkt för" sa hon och Simon tittade ogillande på henne. Han visste att hon endast uppförde sig artigt för att det förväntades av henne. Hon gav honom en blick och han förblev tyst.
"Vad tänker du göra nu Simon?" frågade Fai och Simon tittade på dem.
"Jag vet inte, att jag tog Isis berodde på att jag trodde hon var i fara, hon såg inte direkt lycklig ut" sa Simon och Isis lutade sig emot honom. Han var den perfekta brodern.
"Du kan följa med oss?" sa hon och såg hoppfullt på Simon "Får han det?" Isis vände sig emot Lancelot och väntade på ett svar.

"Om det skulle glädja dig så visst får han det, mitt slott är stort och din broder kanske kan hjälpa mig med allt att styra ett rike och komma med förslag eftersom även han är uppfostrad till kung." säger Lancelot artigt och faktiskt trevligt och ler mot Simon och Isis.

Egeria sätter sig på en sten utanför tältet och väntar att de skall bli klara och så med ens minns hon Sarah. Egeria ställer sig raskt upp, hon måste göra något åt det, hon borde få en begravning. Och Egeria försvinner in i skogen mot platsen där hon lämnat den döde Sarah utan en tanke på vem mördaren var.

"Tack" sa Isis och log uppriktigt emot honom. Isis tittade sedan undrande på Lancelot, var inte han uppfostrad till att bli kung.
"Det vore en ära och någon måste hålla ögonen på min syster" sa Simon roat och Isis slog till honom i bakhuvudet men log sedan och kramade om honom, hon hade verkligen saknat sin bror.
"Vart tog Egeria vägen?" frågade Isis sedan och Lancelot ryckte på axlarna. "Låt oss finna henne" sa Isis och de gick ut ur tältet

Egeria finner Sarahs stelnade kropp snart och darrar då hon ser henne, varför skulle någon vilja döda henne? En oskyldig och försvarslös kvinna? Med ens hör Egeria det prasslar i buskarna och Egeria stelnar till, det enda hon får i sin skalle är stråtrövare. De kanske trodde att Sarah hade något av värde ty kroppen syntes vara genomsökt. Två män lortiga och vildvuxna såg det ut att vara kom emot henne. Egeria som var försvarslös bara backar skräckslaget bakåt utan att kunna ta blicken från dem. "Och vad gör en sådan liten sötnos mitt i skogen?" frågar den ene med ett tandlöst leende och kommer fram och greppar henne hårt om handleden och vrider om. Ett skräckslaget skri for över hennes läppar men han täcker genast för hennes mun med en smutsig hand. "Sötnos om du inte kämpar emot kanske du slipper din väns öde." flinar han roat och den andre kommer fram för att ta sig innan för kjolarna, dock sparkar Egeria till honom hårt så blod sipprar ur hanns mun. "Lugna dig." fräser den andre mannen men lossar omedvetet handen om hennes mun och hon biter till, "Aj, din förbannade slyna." skriker han ut och ger henne en örfil, Egeria tänkte inte ge sig.

"Hörde du ett skrik?" frågade Lancelot och Isis nickade, det var inte Egeria som skrikit men hon kunde befinna sig i närheten. Isis tog en kniv från en av vakterna och började springa emot skriken. Hon såg två män som försökte våldta Egeria.
"Låt henne vara" skrek Isis och kastade sig över en av männen. Hon hög mannen ett flertal gånger i bröstet. Hon såg Lancelot kasta sig emot den andra mannen. Hon slutade hugga mannen när hon såg att han var död. Isis tittade på sina blodiga händer och sin blodiga klänning.
"Du har gjort det igen syster" sa Simon och hjälpte henne upp. "Du har alltid varit den som varit bäst på att döda av oss"
"Isis är du okej" sa Fai och Isis la en blodig hand på hans kind.
"Oroa dig inte för mig Fai" sa Isis och han kramade hennes hand. De vände sig om emot Egeria och såg att Lancelot satt bredvid henne

Egeria satt darrande vid Lancelots sida och han la armen över hennes axlar. Han sa inget, men det var inget hon behövde just nu. Männen låg döda vid hennes fötter och både Lancelot och Isis var blodiga, och det for genom hennes hjärna att de inte borde göra det. Men det var ingen ide att protestera, det som hänt hade hänt och Egeria kunde inte känna sig mer än tacksam även om hon inte tyckte hon var värd det.
"Tack." sa hon med svag röst och nickade mot Sarahs kropp. "Vi måste begrava henne, jag lovade henne det."

Simon tittade på sin syster men Isis log bara innan hon vände sig emot Egeria.
"Inget att tacka för, du skulle gjort de samma för mig. Och jag har hellre blod på mina händer än tvingas se dig döda någon" sa Isis och Lancelot tittade undrande på henne men hon himlade bara med ögonen. "Jag är inte den du tror jag är" sa hon bara trött.
"Nej hon är mycket värre" skämtade Simon men hon svarade inte utan tittade rakt fram.
"Begrav henne om det får dig att känna dig bättre till mods" sa Isis och tittade på kvinna. Isis kände inte för att begrava någon hon inte kände.
"Jag hjälper dig" sa Simon.

"Jag hjälper dig också." säger Lancelot och drar upp Egeria på fötter och hon nickar bara och ler lite mot dem. Två kungar ville hjälpa henne att begrava en tjänsteflicka, ganska så komiskt var det.
"Var ska vi gräva?" undrade Lancelot och Egeria pekade på en fin liten glänta som Sarah säkert skulle trivas i. Vakterna hämtar spadar och de hjälps åt att gräva tillräckligt djupt, även Egeria gör det fastän Lancelot protesterar att en dam borde göra det. Tillslut lägger de ner henne och Egeria gör det hon kommer ihåg de gjort på sin morders begravning och så sjunger hon, Egeria hade en mycket fin och klar sångröst och den ljöd sorgsen i skogen och snart var flickan begraven.

Isis vände sig bara om och gick åt andra hållet. Hon behövde en stund för sig själv. Hon ville inte se fler döda. Att döda människor störde henne inte, men att se hur de döda stirrade på henne klarade hon inte av. Isis gick förbi vakterna som noga undvek henne.
"Frun är du skadad?" frågade en av tjästeflickorna och kom springande emot henne.
"Nej" svarade Isis bestämt och gick förbi henne. Hon kom fram till en damm. Hon satte sig ner och började skölja av händerna.
"Det här är trejde människan du tvingas döda" sa Fai och hon log när han kom fram och satte sig bredvid henne. "Jag är inget vidare på att beskydda dig"
"Jag behöver inte beskydd Fai, jag önskar bara att du finns här när jag behöver en öppen famn" sa hon och Fai nickade och drog in henne i en kram.