I en förändrad värld (Roll för alla)

"Öh... Jag råkar faktiskt ha lite!" sa jag försiktigt. Jag tog fram min stora ryggsäck och började rota i den. Jag råkadeförst öppna fel fack, för där i låg pappas revolver.
Jag stängde fort det facket och började rota i det andra facket. Efter mycket rotande så hittade jag maten!
"Går det bra med bullens korv? Eller vill ni har fruktsallad?" frågade jag och log.

Ross tittade sig omkring i gläntan, det fanns inte så mycket till skydd där så det var ingen större idé att stanna.
"Vart ska vi gå nu då?"frågade han uttråkat medan han gick fram till bäcken för att dricka av vattnet.

Jessi ryckte på axlarna.
"Vi kan väll söka upp skydd. Det kanske finns någon bra grotta i närheten?" säger hon och plockar ut sina fem tomma vattenflaskor och fyller de med vatten. Hon hade druckit upp det sista på morgonen.

"Det är väl värt ett försök att söka efter en..."sade Ross och hoppade vigt över bäcken till andra sidan.
"Jag tror att det börjar slutta uppåt hitåt, så vi kanske hittar ett berg eller något och där måste det ju finnas en grotta."

Jenna tog vattenflaskan och hällde i sig tills hon kom på att de kanske skulle spara.
”Tack.” Sade hon samtidigt som hon gav tillbaka den.
Hon hade aldrig varit någon särskilt organiserad person så hon öste bara ner allt vad dem samlat ihop i ryggsäcken.
”Vi kan ju turas om att bära, jag kan börja.” Sade Jenna och hivade upp ryggsäcken på ryggen som nu vägde flera kg mer än tidigare. ”Vi måste hitta någonstans att slå läger och göra upp en eld. Jag tror det kommer regna i natt.”
Jenna började stega vidare emot berget som Sonia nämnt. Om de hade tur så skulle de hitta någon grotta att kunna ta skydd i.

Jessi lägger ner flaskorna i ryggsäcken igen och dricker några klunkar vatten. Hon hoppar sedan efter Ross. Hon nickar bara som svar och börjar sedan gå.

Sonia, som hade plockat upp sovsäcken ur ryggsäcken för att den inte skulle lukta kött, hängde den över axeln och sprang ifatt Jenna. Hon gick bredvid henne och mumsade på några bär och växter som hon hade i överflöd. Samtidigt hoppade hon och skuttade fram. Idag var en bra dag, Sonia var lycklig. Hon hade tillräckligt med mat och var inte törstig. Dessutom hade hon lagt på sig något kilo efter att ha ätit mer än hon brukade. Livet lekte, och hon oroade sig inte alls för klättringen, det skulle lösa sig när de kom fram dit. Efter en tid stod de vid berget.
"Jaha, vad tycker du att vi ska göra?" Frågade Sonia glatt.

"Korv" sa Stella och log lite, mer inställsam till huvudstadsflickan nu. Hon kunde ju trots allt inte hjälpa varifrån hon kom, och hon hade mat och var villig att dela den. Stella hade sett skymten av revolvern, men hon hade inte vart säker på att någon annan gjorde det och tyckte det var bättre att låta saken bero. Visste hon vad den fanns kunde det hända att Stella tog den, dock trodde hon inte den iden, att stjäla hade hon aldrigt tyckt om.
Stella låter huvan falla och hennes magra bleka ansikte blev synligt, med tanke på den stora tröjan så hade hon lätt kunnat dölja det faktum att hon levt i ett sådant läger där de svälltfödde sina invånare. Men många var säkert i samma sits som henne, vissa värre andra mindre, men alla var de på flykt.

Jenna hade lagt märke till grottans öppning som var ovanför dem men hann inte föreslå att de skulle ta sig dit innan de hörde ljudet av röster. Inte för att hon kunde urskilja dem men trotts det skrämde dem henne lite. De kunde ju trotts allt vara soldater.
”Hörde du?” Frågade hon Sonia som stod jämte henne.
Inte nog med att hon hade hört röster såg klättringen inte lätt ut. Det var brant och Jenna hade aldrig gillat tanken på att klättra. Hon kände sig själv rysa men det kanske berodde på kylan som kommit smygande.

Sonia kände skräcken inombords. Röster. Många röster. Det var ovanligt att folk som hon och Jenna reste tillsammans, så hon funderade inte ens på att det kunde vara flyktingar. Hennes första impuls var att fly, men samtidigt, det kunde vara folk som kunde hjälpa, folk som hade redskap.
"Ja." Svarade hon med lite darr på rösten. "Jag tror vi måste ta oss upp dit Jenna." Fortsatte hon sen, mer beslutsamt än förut.
"Jag kan börja klättra, försöka ta med något slags rep upp, du är starkare än mig, så jag tror du skulle kunna fånga mig. Och om det är fiender där uppe så springer du va?" Frågade hon. Hon drog upp sitt vapen och gjorde sig beredd att klättra.