Privat 30 days of night

"Erik... Jag... Förlåt mig. Men nu kommer jag inte ge upp. Jag lovar, men du måste lova att inte göra om något sånt."
Erik nickar. Alex kommer in i rummet och frågar om vi kunde lösa problemet.

"Det är löst nu." Aily går fram till Alex och krokar arm med honom.
"Vi lämnar dom två ifred" viskar Aily.

En pinsam tystnad uppstår mellan de två syskonen när Aily och Alex lämnat rummet. Till slut mumlar båda ett tack till den andra, fast ett enda ord är egentligen inte tillräckligt för att gå igenom allt som hänt.

[Fortsätt du]

"Vi kan gå och se vad de andra gör."
"Ja Erik. Vi måst diskutera med de hur vi gör nu, för vi kan ju inte bara stanna är för resten av våra liv och må dåligt. Jag vill ta reda på vad som hänt med alla och vad vi kan göra mot det."
De reser sig och går tillbaka till Aily och Alex.

[FÖRLÅT!! Det har varit så mycket i skolan så jag har inte hunnit vara inne på mugglis]

Aily och Alex står och pratar med varandra ute i hallen när Iris och Erik kommer.

[Ingen fara, kul att du skrev nu. Jag är ju inte helle rinne så mycket]

"Vi mår bättre nu. Men vi måste komma fram till hur vi ska göra nu. Vi kan inte stanna här för all evighet. Jag klarar inte att bara itta här och inte veta vad som händer, och förr eller senare kommer maten ta slut och då måste vi gå och handla eller så. Hur ska vi göra?"
"Kan vi inte försöka hjälpa de andra och ställa allt till rätta?"
Iris tittar medlidsamt på sin barnslige bror. Tror han verkligen att det är så enkelt att ändra allt tillbaka?

"Fört måste vi ta reda på hur dom där blev som dom blev. Sen kan vi försöka hjälpa folk" säger Aily. Själv har hon inga som helst idéer om vad som har hänt.

"Det kanske är en sjukdom eller någon radioaktiv strålning? Har vi internet här, då kanske vi lyckas hitta något?"

(Förlåt, jag är inte inne på mugglis så mycket, ska försöka ändra på det)

"Det finns en dator på kontoret. Kom så ska jag visa" säger Alex.