Narnia

"Ja, du var liksom avsvimmad, såg inte ens min snygga räddning." skrattar Sam och ser ner då någon drar i hennes tunika. En liten björn, en björnunge ser upp på henne med kloka bruna ögon. "Men hej på dig." säger Sam mjukt och knäböjer vid den och stryker den över huvudet, "Mamma har nyss slickat mig, hon kommer ha ihjäl mig om jag kommer hem ruffsig." säger den plötsligt och Sam skrattar roat, "Men det kan vi inte låta ske." ler hon och rättar till hans päls.

Andrew skrattar, för att sedan se ner på björnungen som kommit fram till dem. Eller ja, till Sam. När björnungen sen ser upp på honom och börjar prata med honom känns det bara så konstigt av någon anledning. Och sedan innan den springer iväg säger den något i stil med "ge drottning Samantha en god natt kyss sen", vilket får Andrew att bli röd i ansiktet.

Sam skrattar bara roat men möter inte Andrews blick för hon visste inte vad han skulle tycka om det. "Samantha, Andrew, vi ger oss av mot Parawell snart." ropar fru bäver och ger dem varsin stor packad ryggsäck för att de skulle hjälpa till att bära.

När Andrew hör Sam skratta så känns det inte lika allvarligt, utan han börjar faktiskt le lite smått då han tog en av ryggsäckarna fru bäver gav dem. Trots att han blev lite nervös över att de skulle till slottet Paravell, där de snart skulle bo och bli krönta till kung och drottning. Det kändes så.. orealistiskt. Att han skulle bli kung var inte en sådan där lyckokänsla som man upplevt när man var liten och ville bli det när man blev stor.

Snart börjar de alla samlas och på som ett organiserat led går de efter Aslan genom Narnia och dess underbara landskap. De skulle till kusten, till havet, ty Peravell låg alldeles invid havet berättade en igelkott som slått följe med dem.

Andrew höll sig relativt tyst under gången emot Paravell. De enda gångerna han säger något är när han blir tilltalad. Oftast var det fru bäver som undrade om han ville ha vatten, men ibland var det talande djur som berättade om Narnia lite då och då eller hur glada de var att han och Sam äntligen hittat hit till Narnia.

De tar en paus mitt på en blomstrande äng. Eftersom de inte hade så brottom mer och många var skadade och behövde vila.
Sam lägger sig ner på ängen av order av fru bäver, visst ville hon det, hon behövde det för revbenens skull. Men så farligt var det inte med dem längre, även om de inte var läkta ännu.

Andrew fick order av herr bäver att fråga någon om hur lång vandring det var kvar till de var framme. Så han letade reda på Oreius som svarade att det var knappt 3 timmars vandring kvar, och att de skulle stanna här på ängen tills morgonen nästa dag. Andrew förde den informationen vidare till de som frågade honom, och herr bäver såklart.

Folk började sammla ihop ved, grenar och annat för ett stort bål. De skulle få sova under stjärnorna i natt. Sam satte sig upp, och gick bort till ett par fauner som höll på med maten och erbjöd sig att skala potatis.

Andrew och några fauner gjorde upp elden på bålet. Det tog verkligen ett bra tag att få eld på hela, och Andrew kunde svära på att han var en millimeter ifrån att hans hår skulle fatta eld den sista gången han var tvungen att tända runtom bålet. Vilket fick honom att sitta på ett säkert avstånd från elden de närmaste minuterna.