Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

Anna kändes som en riktig drama queen i början av kapitlet, haha. Allting handlar inte om dig, Anna. xD Men seriöst, hon borde acceptera det om Justin vill hålla sitt samtal med Leevi privat, allting angår inte henne.

"En konstig blandning av känslor trängdes innanför hennes bröstkorg, ihopträngda till en oidentifierbar klump." Stackars Leevi.

" ”Kanske han inte bara tycker att du är söt.” " Oh no, she did not just go there! Jag har bestämt mig för att jag inte är så förtjust i Morgan.

Anna, tagga ner! Justin får faktiskt ha ett privatliv och du behöver inte ha koll på honom 24/7. Men snyggt jobbat av honom att lite sådär lagom vagt nämna en överraskning.

Anne Ripleys dagbok var intressant, men det skulle vara kul att lite mer ingående få reda på hur stenen förändrade deras liv, men det kanske kommer mer senare om stenens konsekvenser?

Men det var ett jättebra kapitel och det ska bli spännande att se hur historien utvecklas.

Tack allihopa för era underbara kommentarer, you made my day ♥

Ska försöka få ett kapitel ut idag, men kan hända ett det blir först till imorgon

Yes, nytt kapitel :3

Del ett av kapitel tretton är färdigt ^.^ kommentera aktivt så sätter jag igång med del två!

________________________________________

Kapitel 13.1 Förberedelser

14.4
Vi har bestämt oss för att göra det, Assheton och jag. Vi försökte tala om det med Norton, men han ville inte höra ett ord. Han vill ha stenen, mer än jag någonsin insett. De började duellera, och alla tror att Assheton är i sjukhusflygeln på grund av att de grälade om mig, men ingen annan bevittnade kampen. Norton tycker inte att Assheton förtjänar stenen.
Assheton är äntligen på min sida. Vi ska berätta åt Grenouille så han kan hjälpa med att förstöra stenen. Vår vänskap med Norton är förbi.
Anne

17.4
Jag skrev åt George i dag. Min man är verkligen entusiastisk i sitt uppdrag att skapa guld, men som mugglare kan han knappast lyckas. Fast om någon kan, så är det han. Han skulle aldrig låta mig förstöra Tocuhé d'or, men jag måste göra det.
Anne

Leevi satt och läste dagboken, uppkrupen i sin säng. Hon var ensam i sovsalen, då alla andra var i uppehållsrummet. Hon rynkade lätt på ögonbrynen vid tanken att Anne, som inte ens fyllt sjutton år, redan var gift. Dagboken närmade sig sitt slut, och med växande spänning fortsatte Leevi.

18.4
Professore trodde oss inte först, men jag visade stenen åt honom. Han fick samma blick i ögonen som jag sett i Nortons, till och med i Asshetons. Då vi berättade att vi ska förstöra den blev han förfärad, men jag tror han förstår.
Anne

21.4
Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte är glad över att vi inte ska förstöra stenen. Professore Grenouille föreslog att vi ska gömma den, för något så enastående kan inte slösas bort och förstöras.
Jag hoppas att någon mer värdig i en bättre tid hittar min dagbok och instruktionerna jag skriver ner, så att stenen får se solljuset och mitt namn tillkommes den ära jag förtjänar.
Anne

Och så förstod Leevi slutligen varför Justin behövde hennes hjälp. De följande inläggen innehöll gåtor och instruktioner på engelska, skrivna med Annes hand, men sedan byttes handstilen och språket. Professor Grenouilles besvärjelse var otroligt invecklad. Handrörelserna och orden måste uttalas i perfekt kombination i rätt sinnestillstånd i rätt ställe för att lyckas.
Den 30.5, alldeles innan FUTT-examen, hade Anne skrivit ett sista inlägg innan de gav sig av för att gömma stenen.

30.5
Allt är färdigt. Jag ska träffa Assheton en halvtimme före midnatt och professore väntar på oss i entréhallen. Hogwats får gömma vår hemlighet, så som den gömmer så många andra.
Anne

Leevi vände förväntansfullt sida, och spärrade upp ögonen i förvåning. Den var tom! Hon bläddrade till slutet av dagboken, men inte ett ord till hade skrivits på de gulnande sidorna. Leevi läste om de sista inläggen, men det verkade som om Anne helt enkelt beslutat sig för att inte skriva något mer. Hittills hade hon inte missat en enda dag. Leevi stirrade på den tomma sidan och undrade vad som hade hänt.
”Där är du ju!” Leevi slog igen dagboken då Anna steg in i sovsalen.
”Vad är det?” frågade Leevi samtidigt som hon gömde boken under sin dyna. Anna satte sig på hennes sängkant med en mörk min.
”Vi har ett problem”, började hon allvarligt, och Leevi såg oroat på sin väninna. ”Jag vet inte hur vi får honungsöl till Lilys fest.” Leevi andades lättat ut, Anna var sitt normala, överdrivna jag. Lilys födelsedag närmade sig, och Leevi och Anna hade bestämt sig för att ordna en fest åt henne i uppehållsrummet.
Anna rynkade dystert på pannan. ”Vi måste be marodörerna om hjälp.”
Leevi himlade med ögonen och reste sig.
”Kom då, jag kan göra det.” Anna lyste märkbart upp och tillsammans gick de ner till uppehållsrummet. Det var inte svårt att hitta James och Sirius där de satt vid ett av fönstren och skrattade glatt. Leevi tog sig fram mellan studerande elever, med Anna alldeles bakom sig.
”Hej”, hälsade hon trevande, och log ofrivilligt då James och Sirius såg upp i exakt samma ögonblick. ”Vi behöver er hjälp.”
”Vad som helst för dig”, sade Sirius med ett brett leende.
”Vi ska ordna en fest för Lily när hon fyller år, och vi har ingen chans att komma över några flaskor honungsöl tills dess.” Då Leevi nämnde Lilys namn ändrades James attityd märkbart, och han lutade sig uppmärksamt famåt. ”Så vi undrade om ni skulle kunna sköta om det?” tillade Leevi hoppfullt.
”Visst, det är inget problem för oss”, svarade Sirius självsäkert.
”Tror du att Evans skulle behöva en dejt till festen också?” frågade James, och Anna fnös högljutt.
”Det är ju en överraskning, din idiot.” Med de orden stampade hon iväg, och Leevi skakade på huvudet. Anna var obändigt lojal mot Lily, så om Lily hatade James gjorde hon det också.
Men James såg stött efter henne, och Leevi tyckte synd om honom.
”Hej, kanske du har tur”, sade hon tröstande och James nickade, åter med ett leende på läpparna.
Leevi skuffades plötsligt åt sidan då Isabelle kastade sig i Sirius famn. Hon kysste honom passionerat och vände sig sedan med låtsad blyghet mot Leevi och James.
”Vad talar ni om?” frågade hon, men kunde inte riktigt gömma misstänksamheten i sin röst.
”Inget viktigt”, sade Leevi kort och började gå bort.
”Isabelle, vi har planer att smida med Tagghorn, så du måste ge oss lugn och ro nu”, sade Sirius åt Isabelle, och Leevi log oförklarligt då den andra flickan gick iväg.
Anna hade satt sig med Lily och Morgan vid ett av borden, så sovsalen skulle vara tom. Leevi skyndade sabbt uppför trappan och kastade sig på sin säng för att dra fram dagboken. Men inga fler ord hade dykt upp på sidorna; Anne Ripley hade slutat skriva dagbok efter att de gömt Den gyllene beröringen någonstans i Hogwarts. Leevi suckade djupt och lade dagboken underst i sin koffert, plötsligt väldigt trött.

*

Det var Lilys födelsedag, den 30 januari. Sirius hade fått höra om det enda sedan han vaknade, då James hoppat runt och försökt hitta något att paketera sin present i. Det var som om hela Gryffindors elevhem firade Lily Evans, för vart hon än gick brast elever i sång och trängdes för att få gratulera henne.
Så när Sirius tillsammans med Peter gav sig av för att hämta honungsölen från Hogsmeade steg hans humör. De tog gången bakom den puckelryggade häxan och förvandlade sig sedan för att komma fram snabbare.
Sirius tyckte om att vara i sin hundform. Det var befriande, bekymmerlöst. Det var som om ingen skulle kunna få fast honom. Med ett glatt skall började han springa framåt, och hörde snart Slingersvans lätta steg där han pilade fram i mörkret. Sirius nafsade efter råttans svans, vilket fick den att pipa panikslaget och springa snabbare.
Då de kom fram till luckan som ledde till Godisbaronen förvandlade de sig tillbaka. Peter såg ilsket på Sirius, som flåsade tungt och flinade.
”Jag har sagt att jag inte vill att du gör det där!” sade Peter ilsket och andades tungt.
”Äh, sluta pipa”, svarade Sirius retsamt och skuffade upp luckan.
De lyckades ta sig ut ur Godisbaronen osedda och då de steg ut i den bitande kylan ångrade Sirius att han inte tagit en jacka med sig. Med Peter i hälarna sprang han in på Tre Kvastar, där en förvånad Rosmerta hälsade på dem.
”Men pojkar, ute på äventyr igen?” frågade hon och log sitt det-här-blir-vår-lilla-hemlighet-leende. Sirius nickade och drog fram en stol för att sätta sig vid disken. ”Vad ska ni ha?” Rosmerta lutade sig mot disken, och Sirius blick strövade ner till hennes urringning.
”Vi ska ha en liten fest, och skulle behöva honungsöl...” sade han och flyttade med ett leende sin blick till Rosmertas ögon.
”Oh, så klart! Hur mycket behöver ni?” sade hon andlöst, utan att släppa Sirius blick.
”Tre lådor, om du bara har, Ros.” Hon nickade och skyndade till bakrummet, och Sirius steg upp. Peter såg storögt på honom..
”Om du stirrar för länge kommer dina ögon att förbli så där”, sade Sirius uttråkat och vände sin uppmärksamhet sedan mot Rosmerta, som kom tillbaka med tre vacklande lådor stapplade över varandra.
Sirius tog dem med ett leende.
”Min plånbok är i den högra bakfickan”, sade han och vände sig så att Rosmerta kunde ta fram den. Hon tog fem galleoner och lade sedan tillbaka plånboken. Sirius märkte att hon tog sin tid med uppgiften, men log bara och tackade henne sedan hjärtligt.
”Här, ta en av dom här”, sade Sirius då de stod ute på gatan, och Peter var tvungen att stå på tårna för att räckas till den översta lådan.
Vid Godisbaronen gav Peter den tredje lådan tillbaka åt Sirius, och kastade sedan James osynlighetsmantel över den längre pojken och lådorna. Sedan gick Peter före in i butiken och höll dörren upp åt Sirius. Sirius kunde inte låta bli att flina brett då han gick rakt förbi ägaren utan att bli upptäckt, men vid trapporna som ledde ner till förrådet var han nära att ramla omkull.
Peter följde snart efter.
”Sirius, var är du?” väste han och såg sig osäkert omkring. Sirius skulle ha hoppat på sin vän, men med lådorna i famnen kunde han bara sucka och berätta var han stod. Peter hjälpte av Sirius osynlighetsmanteln, och sedan lade de lådorna på golvet.
”Öppna luckan”, beordrade Sirius otåligt och drog fram sin trollstav. Han förtrollade lådorna utan att yttra ett ord och fick dem att sväva ner i tunneln. Kvickt försvann han ner genom luckan och åtföljdes sedan av Peter som bar på osynlighetsmanteln.
Bakom statyn kastade Peter manteln över lådorna innan de kröp fram. Sirius såg sig om, men korridoren var tom. Om någon nu skulle gå imot dem skulle de inte se lådorna som svävade framför paret, men trots det skyndade Sirius på stegen.
”Lilium.” Sirius fnös, till och med Tjocka damen tyckte om Lily. Porträttet svängde åt sidan och Sirius steg in i ett festligt dekorerat rum. Leevi och Anna höll på att lägga fram mat på ett av borden, och Annas nya pojkvän Justin, som också bjudits till festen, höll på att hänga upp ett stort, mörkrött baner med texten ”Grattis Lily!” ovanför eldstaden med lätta svängar av sitt trollspö. Flera andra hade samlats i rummet, men James och Remus stod längst in i rummet.
Sirius lät lådorna sjunka ner på golvet och knyckte med sig osynlighetsmanteln innan han banade sin väg fram till sina vänner. James och Remus inspekterade en hög presenter som placerats på ett av borden.
”Tror du hon skulle märka om vi tog några?” föreslog Sirius och fick James att hoppa till. Han vände sig om märkbart lättad.
”Tramptass! Fick du flaskorna?” Det var uppenbart att James ville att Lilys födelsedagsfest skulle bli perfekt.
”Vad tror du? Så klart jag fick.” James flinade brett och slängde sin arm om Sirius och Remus axlar.
”Mina vänner, ärade marodörer, det här kommer att bli en oförglömlig kväll!”

__________________________________________

*Lilium är lilja/lily på latin

Ååh, älskade kapitlet! Tyckte särskilt om delen där Sirius ville hoppa på Peter, den vara bara såå Sirius.
Helt amazing kapitel. ♥

Oh, förresten, om de är du själv på din profilbild, så är du otroligt fin. :3 ♥

Wonderful kapitel, älskade det

Awesome!!!!

Sirius och Rosmerta, så klassiskt haha! x) Åh är det bara jag som tänker att Remus kommer bli otroligt arg på Sirius för att han råkar hålla på med Leevi? ^^ Men det ska ju vara Sirrelille och Leevi : > ♥

Hoppas festen blir lyckad hahah. Undrar hur det blir med James och Lily ;D

"...och log sitt det-här-blir-vår-lilla-hemlighet-leende."

Jag vill också kunna det leendet!!!! :O

Jättebra