Livet efter livet

Haha, klart jag inte blig arg! Jag uppskattar jättemycket att ni vill ha mer (om det är det du syftar på).
Jag ska skriva.. jag vet inte! xD Egentligen skulle jag kunna skriva lite ikväll (senare), och vi får se hur långt jag kommer

yay! jo jag vill super gärna ha mer! More is awesome, men en del kan bli lite sura när folk hela tiden bara skriver saker som "MEEER" eller "När kommer det mer?" istället för att det var ett bra kapitel, vilket jag kan förstå hehe det var därför jag "skyggade undan" Komplicerad förklaring I know...

HEJJ!
Jo, nu är det så att imorgon så åker jag till Spanien, vilket betyder att jag antagligen inte hinner skriva då eftersom jag varken har data eller Internet.. Jag kommer vara där i 11 dagar, men jag antar att ni står ut XD
Ha det bra här hemma! ♥
Här kommer sista kapitlet innan jag åker.

9 - Underliga tankar
”Professor Dumbledore!” ropade Fred medan han skyndade efter Dumbledore. ”Professor Dumbledore!” Dumbledore gick förvånansvärt snabbt för att vara en sån gammal man. Fred skyndade på lite, men tillslut saktade Dumbledore farten för att vänta in honom.
”Åh, god dag Fred”, sa Dumbledore med ett leende. Men leendet var sorgset, och Fred förstod varför. Självklart hade Dumbledore hoppats på så få döda som möjligt i striden.
”Vart är ni på väg, sir?” frågade han Dumbledore efter ett tag.
”Det är en sak jag måste göra”, svarade Dumbledore. ”Det har med Harry att göra, och jag har ganska bråttom…” Han gjorde en gest med handen mot sin arm som om det skulle finnas en klocka där.
”Ska du träffa Harry?!” ropade Fred förvånat. Hjärtat började dunka hårdare i bröstet på honom.
”Ja, det är det jag hoppas på”, svarade Dumbledore kort. Fred bara stirrade på honom med gapande mun.
”Men… han är väl inte…?” började Fred. Han klarade av någon anledning inte av att avsluta meningen.
”…Död?” sa Dumbledore förvånat. ”Nej, det hoppas jag verkligen inte!” skrockade han. Fred tittade förvirrat och fundersamt på Dumbledore medan han inväntade ett svar på hans många frågor, men det kom aldrig.
”Jag måste bege mig vidare nu, Fred”, sa Dumbledore. Han vände om och började gå.
”Men sir!” ropade Fred. ”Jag följer med!”
Dumbledore vände sig om och tittade med ett sorgset litet leende på Fred.
”Jag är rädd att du inte kan det”, sa han. Och med de orden försvann han.
Vad skulle det här betyda? Dumbledore skulle träffa Harry, men Harry var inte död. Eller var han kanske det? Hade han offrat sig? Om inte, hur skulle Dumbledore kunna träffa honom? Kanske Dumbledore kunde ta sig till den levande världen även fast han var död… Eller skulle Harry kanske komma på besök hit, till de dödas hemstad?
Fred skakade på huvudet i ett försök att få ordning på tankarna. Om Harry var död, då hade Voldemort vunnit. Det visste han. Om han å andra sidan inte var det … Då fanns det fortfarande en chans.
Medan han fortfarande funderade bestämde Fred sig för att fortsätta gå mot Tonks och Lupins hus, så han lämnade tankarna efter sig och satte iväg. Efter att han hade klivit upp på trappavsatsen och knackat på dörren öppnades den bara någon sekund efter att han hade knackat. Det var som om Tonks och Lupin hade väntat på att han skulle komma.
”Jag är ledsen för igår…” var det första Fred sa när han hade blivit inledd i huset och nertryckt i soffan. ”Det blev så mycket.”
”Det är okej Fred”, svarade Lupin. ”Oroa dig inte. Det blir bra igen.”
Men Fred skakade på huvudet.
”Nej, det blir det inte”, sa han. Hans röst var mycket starkare än vad han hade väntat sig. ”Det blir inte bra så länge jag inte får tillbaka mitt liv.”
”Fred…” började Tonks, men Fred avbröt henne.
”Jag är död, Tonks! Det blir inte bra. Det finns ingen valmöjlighet som räcker till för mig!”
”Lugna dig Fred”, bad Lupin, och Fred lydde. Han visste inte varför. Egentligen hade han kunnat fortsätta hur länge som helst, det fanns så många känslor att få ut, men någonting sa honom att det var bäst att tiga. Han skulle inte orsaka mer kaos än vad han redan gjort.
”Jag ska gå och hämta lite fika”, sa Lupin medan han beslutsamt reste sig upp.
Fred rynkade pannan.
”Går det att äta när man är…?” frågade han.
”Har du känt dig hungrig på sistone?” sa Lupin.
”Nej…” sa Fred. Och det var sant. Han hade varken känt sig trött eller hungrig under tiden han hade vart här.
”Nej, jag förstod nästan det”, sa Lupin. ”Och du lär varken bli hungrigare eller mättare oavsett hur mycket du äter. Jag tror affärerna och maten endast finns som en tröst till de som inte vänjer sig vid omständigheterna på en gång.”
Och det var faktiskt väldigt skönt att äta lite. Även om det inte blev någon skillnad oavsett hur många bullar Fred satte i sig så kände han sig på något sätt mer levande för varje tugga han åt. Att äta var en rutin i den levande världen, och att följa den även här kändes faktiskt som en tröst.
Fred stannade länge hos Tonks och Lupin. Att umgås med några han kände fick honom att i vissa korta stunder faktiskt glömma bort omständigheterna. Han lämnade inte Tonks och Lupins hus förrns den klarblå himlen utanför hade övergått till ett svart stjärnbestrött underverk.

ALLTSÅ SÅ AWESOME OCH BARA UNDERBAAAART.

Men nu till viktigare;;
VARFÖR HAR DU INTE BERÄTTAT ATT DU SKA TILL SPANIEN I TOLV DAGAR? HUR SKA JAG ÖVERLEVA UTAN DIG? HUUUR? SVARA! JAG KOMMER SAKNA DIG SÅ MYCKET OCH BARA NAAAAAAAAAAAAAAJ. ALLTSÅ. JAG VILL INTE ATT DU SKA ÅKAAAAA JAG KOMMER BLI SÅ ENSAAAAM <////3
Jag kommer sakna dig något otroligt mycket. och det vet du, men ha det superduperbra, okej?
Kram ♥

Ha det bra i Spanien!

JAG KOMMER SAKNA DIG ÄNNU MER ♥ Jag ska försöka vara inne ändå på nåt sätt! ♥ för jagkommer inte överleva utan dig .. D: ♥

Tack, det ska jag

Helt fantastiskt!

SUPER!!

Jääättebra skrivet!♥♥♥

Och ha det bra i Spanien

HarryPotterr KOLLA OM DE HAR FRITT WI FI PÅ HOTELLET!!!! Jag kommer sakna dig så mycket att det kommer göra ont och du kommer säkerligen ha ett tjugotal fler mail än beräknat från mig när du kommer hem. Jag ska gå i ide med mina Hpböcker och vänta till du kommer tillbaka.
Men det viktigaste är att du får det bra okej?
Jag älskar dig underbaris ♥
After all this time and until the very end. ♥