And what about home? [Rollspel]

"Enligt pappersbilderna med text på ska du ha hamnat i fängelse för det." Säger Janice spontant. Hon undrar över varför hon sagt det. "Ber om ursäkt för mitt opassande uttalande." Säger hon i nästa stund och förstår att hon kanske inte borde prata om de konstiga bilderna med någon som precis berättat att hans... 'far' hatat honom.

"Fängelse", mumlade Klaus. "det är endast för överskattade idioter som inte förstår sig på hur man skall slippa undan och gömma sina spår. Inte för att jag gjorde det, min far brann upp eftersom han blev pålad av en speciell påle."
"Du vet, jag har varit med om mycket de senaste tusen åren och det enda jag lärt mig är att det finns inget som heter vänskap, endast hat."
Det var det sista han sade med hård röst innan han gjorde ansats att gå därifrån.

"Tack för rådet." Svarar Janice och bryr sig inte om att han går därifrån. "Samtidigt minns jag inget som kan definieras som vänskap heller." Säger hon och fortsätter gå mot sitt håll. Hon vet att de flesta tavlors invånare ser henne, undrar vem hon är och antagligen föraktar de henne. Men Janice har inget att förlora längre.

Klaus stannar redan efter några steg då han kommer fram till en trappa, där slår han sig ner och ser sig omkring. Det var inte precis ett ställe som han gillade, men han hade inget annat att göra och så var han väldigt uttråkad. Han lutade sig mot väggen och plockade fram sitt skissblock samt en penna, det enda som kunde få hans tankar att skingras i alla fall en stund...

Hon hoppar ned för trappan i ett försök att bryta ett ben. Men det går inte. De senaste hundra åren har hon fått lära sig det. Hon kan inte skadas av annat än vissa saker.

Klaus lade huvudet på sned då han såg vad Janice höll på med.
"Vad håller du på med?"flinade han och skakade på huvudet. "Kan du dö av ett varulvsbett, för ifall du vill dö så är det en lätt sak att fixa..."

"Vet inte. Jag har aldrig gett varulvarna nöjet att bita mig." Svarar hon och reser sig efter ännu ett misslyckat försök att bryta ben.

Klaus flinade, hans blod var det enda som kunde hela en vampyr från ett varulvsbett i hans värld. Han hade räddat Caroline, då han tvingat hennes varulvspojkvän att bita henne, bara för att få han själv att se bra ut. Det hade faktiskt lyckats och varulvspojkvännen hade försvunnit för en tid.
"Jag blev en vampyr för någon månad sedan", sade han. "En hybrid, vilket betyder att jag är både vampyr och varulv."

"Intressant." Säger Janice och är faktiskt genuint intresserad trots sitt kalla yttre. Hon har aldrig hört talas som en hybrid förut. Fast det låter mer som blandras i hennes huvud.

"Den första i hela världen faktiskt", sade han. "Eftersom min äkta far var från en varulvssläkt så kunde jag bli en varulv, men Esther lade en förbannelse över mig så att jag inte kunde förvandla mig, men jag lyckades bryta den... så nu är jag en original-hybrid." han själv tyckte det lät ganska patetiskt då han berättade det, men även intressant. KAnske inte för henne, men för honom i alla fall.