Framtiden är här

Zero såg förskräckt på Steve och sedan på Nayne och tog tag i henne och katten
"håll i mig" sa han och hoppade ut från balkongen och ner på gatan och skyndade där ifrån och hoppades Steve skulle dö

Jag lydde Zero. Han hoppade från balkongen och jag trodde jag skulle dö.

Zero sprang fortare och var snart långt borta från lägenheten och han stannade i en park och satte ner Nayne på marken och la sen sig själv ner och var förvånad över hu dramatisk Steve var

Jag klappade Uno på huvudet medans jag snyftade.

Zero såg på Nayne och satte sig upp när hon började snyfta och drog ner henne så hon hamnade bredvid honom och han la armarna runt henne
"Shhy, det är okej" sa han lågt

Jag nickade, men tårarna strömmade ned för kinderna.

Zero höll bara om Nayne och strök henne över håret.
"Vi lever, så det är ingen fara tro mig" sa han och strök henne över kinden

Jag somnade med Uno i mitt knä.

Zero såg på Nayne och log lite mot henne och reste sig sedan upp och bar Nayne i famnen, lika bra att börja vandringen ut ur staden

Jag vaknade lite av att Uno sträckte på sig men jag somnade om.