The crash of life [SV]

Favoritcitat: ”Jag kan faktiskt prata lite franska”, muttrade Ron. ”De säger y istället för u och uttalar inte h.”
”Det är ju att bryta på franska. Fleuriska”, gäspade George och satte sig på stolen bredvid Ginny. ”Vad är klockan?” Hehe, älskar det xD
Favoritstycke: Sista xD
Favoritord, om ni fick något: Fleuriska
Bra: Allt ♥
Mindre bra: Inget

Folk är visst förtjusta i Fleuriska xD

Det verkar ju grymt xD "vilket språk talar du?" "Jag talar fleuriska"
Fett najs ju

Men Fleuriska äher ju 8DD

Favoritcitat: Jag gör som nästan alla andra xP
”Jag kan faktiskt prata lite franska”, muttrade Ron. ”De säger y istället för u och uttalar inte h.”
”Det är ju att bryta på franska. Fleuriska”, gäspade George och satte sig på stolen bredvid Ginny.

Favoritstycke:
"Harry var med henne vart hon än gick. Det lät visserligen helt otroligt urfånigt, men så var det. Var det inte möbler han en gång suttit i, saker han kommenterat eller ämnen de haft långa diskussioner om, så var han ändå bara med på något sätt. Det var faktiskt ganska skönt." Jag gillade det, vet ärlig talat inte varför


Favoritord, om ni fick något: Fleuriska

Bra: Ehm.... ALLT!!!!
Mindre bra:

Linneamästaren av klumpighet: MEN ALLTSÅ ALLA BARA STRYKER MINDRE BRA XD
Vi ses imorgon, igen Finis!

MEN DET ÄR JU FÖR ATT DET INTE FINNS NÅGONTING ATT SKRIVA DÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jepp, det gör vi

Favoritcitat: “Det är säkrare än att råka fylla hela rummet med rosa slime igen...”
Favoritstycke: Förutom några febrilt kvittrande småfåglar var Ginny helt ensam på kyrkogården. Hon slog sig försiktigt ner på det fuktiga gräset framför den snövita gravstenen som tillhörde Fred Weasley, vilket en snirklig ingraverad text på stenen även påminde henne om. Fred Fabian Weasley, 1 april, 1978 – 2 maj, 1998. Mischief Managed. George hade valt texten med stor omsorg, och efter att Harry förklarat betydelsen för Ginny gillade hon texten mer och mer för varje dag som gick. Hon lät fingrarna sakta följa inskriptionerna medans hon långsamt slappnade av. I den helt stilla miljö hon nu befann sig var det lätt att låta tankarna lugna ner sig, och hon satt så i garanterat mer än en timme. Hon sa ingenting, för hon behövde inte prata med Fred. Han var bara ändå, lugnade ner henne. När hon reste sig upp för att gå hemåt igen var hela hon fylld med en känsla av att det nog skulle fixa sig.
Favoritord, om ni fick något: Fleuriska
Bra: Allt, allt, allt, allt, allt, allt, allt, allt och allt. Sa jag allt?
Mindre bra: Kapitlet hade ett slut :c

Jag var LunaLovegood! men passade bättre i Hufflepuff, men nu läser jag den här igen!

På sida 611 i Skrivaavsigtråden skrev jag av mig lite tankar just nu. Ni får gärna läsa, men håll kommentarerna till den tråden eller posta mig.