Army, War and hard friendship. (Rollspel)

"Skynda er", mumlade Jacob. Han började bli trött. Allting blev suddigt. "Skynda er. Bry er inte om mig. Jag klarar... Jag klarar mig...." och allting blev svart.

Christal gnydde till och Kol förstod varför. Jacob hade svimmat.
"Jag går efter honom",sade Christal och kom snabbt släpandes med Jacob upp på berget.
Kol tittade på honom, han var ingen läkare, han hade ingen aning om vad han skulle göra.

Hon spottar ut blod ned på marken.
"A vafan!" Svär hon undrar om flaskan med motgiftet är oskadd. Men hon vet försig vad som är i det. Antagligen är det hennes fars blod som läker henne. Vilket är sjukt men troligen är det så. Hon märker att Jacob har svimmat.
"Blodförlust. Skotten har träffat på fel ställen men om han inte får sjukvård är han död." Konstaterar Olivia och anar att den enda doktorn på området är hennes far.

"Vad ska vi göra då?"muttrade Kol och satte sig tungt ner. Han hade stor lust att skrika åt övermannarna att de var idioter som tvingade ut barn i krig. Kanske han skulle göra det?

"Täppa igen såren och hoppas-" Börjar Olivia.
"Eller så hjälper jag till?" Säger en kall röst som tillhör Olivias far, Olivia får en lust att skrika, så hon gör det.
"Och vad gör du här!?" Undrar hon ilsket och fadern bara ler ett leende mot henne.
"Du glömde den här, objekt." Svarar han och skakar på flaskan med motgift som hon fått.
"Men jag hjälper den där unge mannen och du får flaskan om man får återgå till labratoriet, MED en utmärkt testkropp." Säger han och höjer på ena ögonbrynet.

"Nej Christal, lugn!"väser Kol och håller i tigern för att hon inte skall hoppa på Olivias far.
"Ser man på, är det inte idioten som är ute och går i detta fina samhälle", sade Kol och ställde sig upp.

(vad har hänt?)

((Vi är mitt i striden och Olivias far köpslår om Jacobs liv ^.^))

"Kol är det inte så? En utmärkt testkropp kan faktiskt vara din också, eller vilken som helst på krigsfältet som inte är döende eller har en alldeles för allvarlig sjukdom, helst en mutant. Men hinner du hämta en innan den unge mannen där dör?" Frågar Welt med ett leende.
"Far, Du vet att du beskriver mig va?" Undrar Olivia hårt.
"Självklart, jag tänker fortfarande straffa dig för att ha flytt." Svarar fadern med ett glädjelöst leende. Det såg sjukt ut.

Kol himlade med ögonen och ställde sig bredbent, Christal ställde sig bredvid honom med ett morrande ljud och tänderna glänste till.
"Min kropp kommer du inte i närheten av, inte Jacobs heller!"sade han och blängde på Welt. "Men, din egen kanske skulle passa fint, eller hur Christal?"
Tigern tog ett hotande steg framåt.

Aleyna gick vilset omkring, hon visste inte var hon var. Det sista hon kom ihåg var att hon flydde ur en mans grepp. Inte mer.


((Okej, det var inte mitt bästa inlägg, men vad ska man skriva?^^)