It's okey.

Kommer troligen i helg ska försöka vara mera effektiv och skriva mera igen

meraa

underbart, vill läsa meeer

Kommer troligen ikväll eller imorgon

oki

Lallalalalalala förlåt att jag inte skrivit D': jag glömde bort men som tur föll LucyMalfoy koll på mig och påminde mig
Så tack till dig

Halvvägas in i kapitlet insåg jag att jag har använt "jag" form istället för "han" så ni får leva med det



Kapitel 37: Ensam igen.

Dagarna gick utan att jag sa något till Draco. Vi tittade inte ens på varandra.
"Jävla hora". Hördes ifrån Goyles mörka stämma.
"Kom på något nytt". Viskade jag. Jag visste att jag klassades som hora för vissa eftersom jag hade haft sex med både Damon och Draco. Är det mitt fel att jag dras till dom två?
Jag gick genom korridoren och ut till stora entrén. Det var soligt och fåglarna kvittrade, luften var fylld av doften från blommor i olika slag. Året var snart slut det var bara en vecka kvar och jag var mer ensam än innan. Draco pratade inte med mig, Damon och Neville höll sig undan på sitt håll och jag kunde inte prata med Mike längre. Jag satte mig på trappan och plockade fram gitarren som jag hade haft på ryggen. När jag tittade tillbaka på året kom jag och tänka på hur mycket jag hade gått genom.
-Blivit mobbad, nerslagen, supit mig full första gången på länge, haft sex med skolans mobbare, slagits, försökt ta mitt liv, träffat Damon, juste fått tillbaka mitt minne och tappat Mike. Jag har också förlorat dom två jag älskade mer än någonsin-.
En tår föll ner för min kind som jag snabbt torkade bort med skjortärmen. Jag fortsatte att spela, jag såg folk gå in och ut ur slottet, ensamma och tillsammans med någon. Jag såg till och med Damon, han hade förändrats sen jag såg honom senast. Nu gick han omkring i skjorta och jeans. Neville var nog bra för honom. När jag vinkade till Damon tittade han ner i marken och skyndade sig förbi.
Jag orkade inte mer, jag orkade inte vara ensam längre. Jag packade ihop gitarren och sprang så fort jag kunde till uppehållsrummet och försvann in i killarnas sovsal där jag slängde mig i min säng och grät. Jag kunde äntligen låta tårarna rinna.
"Varför"? Snyftade jag. Jag somnade i tårar.
När jag vaknade var det mörkt ute, jag hade tydligen sovit hela dagen.
Jag ville sova men det gick inte så jag klev upp och rotade fram en hoodie innan jag sprang upp till stora porten och gick ut. Det var svalt ute och det hördes inte några fåglar längre men en kall bris lekte lätt med mitt hår när jag gick vidare. Egentligen visste jag inte vart jag var påväg men jag ville vara ensam så jag styrde stegen emot sjön.
Nere vid sjön blåste det lite mera och jag uppskattade hoodien lite mera. Jag satte mig på stranden och tittade ut över den stillsamma sjön.
Tiden gick och jag kände min sömnig.


Jag vaknade igen av att något kliade i ansiktet. När jag slog upp ögonen såg jag vad det var.
"Aaah". Jag satte mig rakt upp och tittade på fågeln som flaxade iväg. Jag pustade ut och ställde mig upp. Det var ljust ute nu så klockan var kanske 10-12 men vem det. Så jag vände på klacken och gick upp till slottet.
Dagen gick som vanligt: hålla sig borta ifrån trubbel,misslyckas, bli mobbad, lunch, gömma sig, lektioner, middag, hålla sig i uppehållsrummet.
Så höll det på ända tills vi skulle åka.

7 år har jag spenderat här, vad ska jag göra nu då? Jag gav sovrummet ett sista ögonkast innan jag stängde dörren med kofferten i ena handen och gitarrfodralet i andra. Jag höll också i en av Dracos hoodies som jag fått i början av året som jag hittade nu när jag städade ur kofferten. Trapporna var fulla av elever och lärare som sprang omkring för att leta reda på saker. Själv var jag klar och började bege mig emot tåget. Lite längre bort såg jag en bekant frisyr.
"Draco"! JAg knuffade mig genom folkmassan och knackade på Dracos ryggtavla. När han vände sig om och såg att det var jag vände han sig om på en gång och försökte gå vidare.
"Men vad fan Malfoy, tror du jag vill snacka med dig? Jag skulle bara lämna tillbaka din jävla tröja". jag tryckte in tröjan i Dracos famn och skyndade förbi.
Jag kunde känna Dracos blick emot min rygg men jag ville inte vända mig om och se efter.

Väl nere vid tåget skyndade jag mig in så att jag kunde få en tom cupé. Lyckligtvis fann jag en där jag slängde upp kofferten på hatthyllan men behöll gitarren på sätet bredvid mig.
Efter ett tag hörde jag två välkända röster. Damon och Neville. Jag ville titta på dom och säga att dom kunde sätta sig med mig. Men det gjorde jag inte. Jag satt tyst och tittade ut genom fönstret. Jag undrar om framtiden hade blivit annorlunda om jag hade bett dom att stanna.
Jag tappade hoppet om att någon skulle sätta sig med mig när tåget gick.
Där satt jag ensam igen. Lämnar Hogwarts för sista gången ensam. Mot en värld som jag inte vet hur jag ska klara mig i.
Bara tiden kan berätta hur det blir. Det är bara att vänta och se efter.




Tåget lämnade stationen och Hogwarts efter sig.

är detta slutet ? ♥

Nepp kommer ett till kapitel

okej

Bra! Du måste bli författare.