PRS Lupple & Medi

Bhal och deras far lämnade rummet. Halo såg upp på honom och nickade. Försökte le.
"Mina uppfinningar har du än." Hon smekte hans hand.
"De är bra."

Han kramade hennes händer och nickade. " Såklart. " Viskade han varmt. " De är jättebra." Log han och började sedan sjunga hennes låt, den han skrivit åt henne för så många års sen.

Hon log och slöt snart ögonen. Sången vaggade henne till söms och hennes handd föll ner till sidan av henne-

Han sjöng den till sista tonen och la täcket varsamt över henne. Studerade henne där hon låg och sov och tänkte.

Maria såg upp mot deras rum och såg på Lathan.
"Vi får be personalen om en frukost imorgon. För vår dotter." Viskade hon och log.

Lathan mötte hennes blick och nickade sakta. Smekte hennes kind sakta. " Det låter som en bra idé. " Sa han ärligt och sprack upp i ett svagt leende.

"Kom det finns några uppe kvar. Sen kan vi gå till sängs." Hon tog hans hand och ledde honom genom dörrarna.

Han kramade hennes hand. Nästan hårt. Hon var hans stora kärlek. Hans livlina.

Dorian lämnade snart Halos rum och gick till rummet där de underbara lukterna fanns. Bhal och hans far. Han studerade dem på behörigt avstånd. Greppade hårt i dörrkarmen för att inte göra ett utfall mot dem. " Det som gjorts henne. Berätta om det finns några biverkningar. Ni kan även berätta vad hon gjort de senaste trettio åren. Kommer hon minnas det också?" Frågade han med en så lugn röst han förmådde. Han var så ilsken på det de gjort.

Bhal såg lugnt på honom och suckade tungt.
"Kanske någon bivärkning. Kanske vi vet inte men om det kan hända så är svaret ja. Hon kommer minnas bara yterst lite. Men vill du det eller ej?"

Han svalde hårt och stirrade på dem. " Jag kan ju inte direkt ljuga om trettio år. Världen är fullständigt förändrad." Sa han samlat. " Berätta vad hon gjort. ' bad han stilla.