PRS Lupple & Medi

Hon nickade och såg på Bhal som baddade hennes panna. Somnade sedan och han lade en hand över hennes ögon.
"Hon kommer sova tungt nu. Du kan bita henne.."

Alexander såg på honom med tvivlande blick. " Jag kan inte bita henne. Det kommer bara sätta griller i huvudet på mig. Ert blod är som giftigt för mina tankar. " Sa han samlat. " Jag behöver ha all hennes mående de senaste 30 åren. Det jag kan säga. Är att det påminner om hennes tidigare sjuka. " Sa han ärligt.

"Är det så?" Han smekte hennes panna och satte sig. Såg på sin sovande syster.
"Jag kan be far komma om det är så.." Han såg oroad ut.

Alexander svalde hårt. " Ja, hennes vaga smärtor, hennes trötthet, yrhet. Illamående. Det var oftast hennes vanligaste symtom. " Sa han stilla. " Ja jag kommer inte kunna bota detta. Inte med dagens örter. Och jag skulle inte ens börja försöka. De fungerar nog så bra på människor när man har tur men ni är inte människor. " Sa han enkelt.

"Jag får tala med far." Sa han och sänkte huvudet. Sedan reste han sig upp. Såg på Halo som sov med ett leende på sina läppar.
"Hon kommer bli helt förkrossad. Att se världen såhär."

" Det kommer hon bli. Som vi alla är. " Sa han sorgset.

Han lämnade rummet och lämnade Halo kvar.
Det kändes inte rätt men ändå så gjorde det så.

Alexander lämnade rummet även han och suckade. " Jag är ledsen Bhal. Att jag inte kan göra mer för henne. " Sa han ärligt.

"Du har gjort nog. När hon vaknar kommer hon vara frisk. Du får ljuga och ta åt dig äran." Sa han och tog hans hand.
"Låter det som en bra plan?" Frågade han mjukt.

Han såg på honom och suckade lågt. " Du vet att hon aldrig nöjer sig med mina lögner. Men visst. " Sa han och gav honom en lätt knyckning på nacken för att visa att han godkände planen.