Skriva av sig-tråden

Padfootie, Hotissue och Savi:

Tack för att ni är så fina ♥. Det värmer verkligen att folk bryr sig.

TACK ♥

Jag blir lite sur och bitter när folk är typ... dryga.

Yvja
det är bara det att det är 50/50 bra och dåligt. ingen uppmuntrar mig till att vara med min tjej
och min lärare är så pass gammal att hon blir pensionär nästa år.
jag attraheras nog mest av hennes sätt att röra sig och den hårdhet hon har... Brukar avsky tjuriga människor, men henne blir jag bara attraherad av
men jag vill inte, inte våga chansa. för då kommer jag bara ångra mig och fråga vad som hade kunnat hända...
men jag vet inte hur hon skulle reagera, tänkte ge henne ett brev som jag skrivit :$ men vet inte om jag vågar

SweWolf - Ingen skall behöva uppmuntra dig till att vara med din tjej, utan det är ju något du måste känna själv. Hur känns det om du funderar på att göra slut? Verkar det som om det kommer göra jävligt ont "bara" eller känns det som ett otänkbart scenario?

Om du känner att du måste chansa för att inte gå och fundera över alltihop så borde du nog lämna henne brevet. Om du gör det strax innan hon går i pension så behöver du ju inte oroa dig för pinsamheter heller, inte sant?
Tja, pinsamheten i att träffa henne ifall hon reagerar dåligt alltså.

Yvja
vi gjorde nästan slut precis nu... men hon sa att vi kunde klara det här och att vi älskade varandra och inget skulle få förstöra det... jag tror dock att det är det bästa att göra ibland, men jag kan inte lämna henne

jag måste ta den risken, när jag samlat mod... som tur är byter jag om i hennes privata omklädningsrum, hatar att byta om med andra... men frågan är om jag bara ska lägga det där?
det står inte vem det är ifrån, men det borde vara självklart då jag byter om där själv?
+ att det inte finns direkta bevis på att det var jag? tror du hon skulle förstå det? :$

Orkar inte med livet just nu. Vill gå och gömma mig någonstans tills allt lugnat ner sig.
Tills jag har pratat med alla om att jag ska sluta på skolan, tills lägenheten + allt annat är uppsagt.
Tills jag har fått ett bra jobb, och flyttat hem igen.

och tills mina vänner börjar ta lite ansvar och inte lägger allt ansvar på mig hela tiden.

Li: Du är inte ensam ..:/

Fick precis reda på mitt betyg i matte. Har gråtit en halvtimma. orkar inte.

EmahS: Men du tänker inte gömma dig. Du tänker bita ihop och vara stark! Kör ett zombie-race genom dagarna och tillägna fria timmar åt sådant som får dig att må bra/komma bort från vardagen (bok, internet, musik, pennan, vad du nu gillar att lägga tid på...). Efter ett tag kan det kännas mycket lättare och enklare att acceptera vardagen och le mot den på ett annat vis - men ett zombie-race är inte helt fel ibland! Jag körde med det i ett halvår och det var nog det enda som fick mig att orka med dagarna fullt ut (efter zombie-timmarna var jag på gymmet på yoga- och body pumppass. Det gjorde susen för mig ♥).

Varför!?

En av mina absolut bästa vänner är allvarligt sjuk. Jag har känt henne sen jag var två, vi har gjort allt tillsammans. Under de fem år vi spenderade på dagis hämtades vi varje dag och spenderade hela dagarna med varandra. Från 8 på morgonen till 8 på kvällen. Vi dansade tillsammans, vi har spelat fotboll tillsammans i 10 år, våra pappor var tränare ett tag, vi har spenderat somrar tillsammans. Jag har alltid haft henne här. Så i juli någon gång, detta år, blir hon allvarligt sjuk när de är och seglar. Måste föras till sjukhus där hon stannar ett bra tag. Jag ser henne inte den sommaren. De två gånger jag ser henne är på mitt första avskedsparty och sen det absolut sista för bara släkten och de närmaste. Har då inte sett henne på två månader och hon kommer tidigare än alla andra och ser hemsk ut. Ännu smalare än vad hon redan var och så utmattad. Jag visste inte vad jag skulle göra. Inte nog med det så är alla i våra familjer lika som jag och vet inte vad vi ska göra, varför? för ingen vet vad som är fel! Hon har spenderat så mycket tid på Karolinska men ingen säger vad som är felet! Hon går på så mycket skit nu som inte verkar hjälpa då jag nu vaknade upp, loggade in på facebook och ser att mamma skrivit att hon återigen är riktigt dålig och spenderar tid på Karolinska.
Det är så jävla jobbigt att sitta här, inte bara 20 timmar ifrån, men också 9 timmar i tidsskillnad, inte en chans att jag kan prata med henne eller något sånt. Jag vill nästan åka hem och bara spendera all tid med henne. Är så rädd för att något ska gå fel, vill inte vara här då, om något händer vill jag vara hemma med min familj och hennes. Vet inte vad jag ska ta mig till.
Åh, vill bara hem nu....