PRS Lupple & Medi

"Jag visste inte att blommor kunde dansa." Viskade hon och såg ned på sina fötter. Hon kände sig som hon flög över dansgolvet.
"Vart ska ni övernatta för natten?"

Han skrattade lågt och såg på henne. " Inte ska du oroa dig över det. " Log han varmt och när musiken stannade så gjorde även han det. Han bugade sig för henne och kysste hennes handrygg och han hörde spridda applåder bland åskådarna.

Ett svagt leende kom från hennes läppar och hon såg sig om.
"Jag måste nog gå och hälsa på personer." Sa hon och höll hans hand.
"Vill ni göra mig den äran?"

" Det vore det enda rätta." Log han varmt och höll ut sin arm mot henne och ledde henne av dansgolvet. Han kände Bhals närvaro och ilskan som tidigare funnits.

Hon gick fram till Lathan och Maria.
"Oh jag måste få tacka för denna förtjusande kväll. Den är Hey magisk" hon log och såg på Dorian.
"Det är ett rent nöje för oss. Det är så roligt att ni kom." Maria såg på sin make.

Dorian såg på sin far, hans blick var fylld av smärta och sedan såg han på sin mor och log varmt. " En ära att vara här." Sa han stilla och bugade sig lätt. Lathan log mot dem och nickade. " En ära för oss." Log han instämmande. "

Maria såg på Dorian med ett leende.
"Hur känner ni varandra?" Frågade hon och Halo blev blossande röd.
"Oh vi möttes nyss. " Hon log ömt.

Dorian kände ungefär mängden av smärta inom sig som Lathan utstrålade men han tvingade fram ett leende. " Ja jag är precis tillbaka från fronten. " Sa han och log mjukt mot Maria. " Jag hörde att det är dig man ska tala med om boende. Jag förstår att det inte är rätt plats just nu, men jag är i stort behov av en sovplats. Skulle ni vänligen kunna hjälpa?" Sa han ömt mot Maria och bugade sig.

Maria log varmt och nickade.
"Det skulle vara mig ett nöje att hjälpa dig " hon såg mot Lathan
"Eller hur älskade?" Frågade hon och såg mot Halo.
"Och ni skulle sova med?"

Dorian såg på sin mor, chockad. Han visste inte att hon skulle sova här också. Han svalde hårt men samlade sig och log. " Du är så vänlig. " Log han ömt. "Självfallet, vi har plats. " Sa Lathan stilla.