In the dark PRS Vidomina & Medi

"Det låter underbart." Hon log och såg på kvinna.
"Då är det avgjort tror jag?" Hon log.
"så vad är det er familj brukar odla om jag får vara så fräck och fråga?" sa hon med en mjuk stämma.

Kvinnan sänkte axlarna och pustade lågt ut och vågade höja blicken igen för att se på Alice och möta hennes blick.
"Jag tackar återigen, ers höghet.", sa hon och nickade åt hennes håll innan hon pausade för att svara på Alices fråga. "Vi odlar mest rotsaker. De mättar oss." Hon sneglade på Rion, nu när hon fått uppleva en ny sida av honom. Han verkade vänlig, funderade hon, men såg sedan på Alice igen då Rion mötte kvinnans blick för ett ögonblick.

Hon log mjukt.
"Nå här är jorden bättre och vem vet? Ni kanske kan byta till er vete för att göra bröd och andra saker?" Hon log mjukt.
"Så jag kan säkert visa er ett hus i morgon när jag är friskare. Men ta er hem nu och tala om den goda nyheten."

"Det skulle vara underbart. Vete gör oss gott också, ers höghet. Tack." Hon neg återigen åt Alice. Adela bestämde sig för att hjälpa till på traven och ge tecken åt vakterna att eskortera henne ut därifrån. Det var ju trots allt andra som väntade på att besöka Alice. Vakterna gjorde som Adela visat och gick ut med kvinnan därifrån för att stänga dörren efter henne och sedan gå tillbaka till sina poster.

"Det där var underbart ers höghet." Léon log och harklade sig.
"Vi har en viktig man som vill träffa er. Vill ni se honom nu?"
Alice såg upp, nickade.
"Självklart.

"Léon log.
"Då kan Sir Giuseppe Di Vittorio få träda in." Alice satte sig upp. hennes ansikte bleknade.
"är han här?"

Adela ryckte till och såg på Léon. Vad gjorde den mannen här? Han hade inte precis gett henne ett gott intryck. Nu när han kommit hit, det skulle väl handla om något viktigt?
I dörröppningen visade sig en man, klädd i vackra tyger och mycket färg som skvallrade om hans förmögenhet. En rik man. En mäktig man. Adela knöt nävarna, beredd att gå till attack, men tvekade, än så länge hade han inte gjort något hot mot Alice.
"Prästinnan..", började han och viftade med handen och bugade genom att tippa huvudet framåt så att det rödblonda håret föll över hans axlar.
"Ers höghet. Hon ska kallas ers höghet.", rättade Adela irriterat och Sir Giuseppe Di Vittorio tittade upp på Adela med en frågande min men brast ut i skratt när deras blickar möttes. Han verkade mest road.
"Javisst, ers höghet!", skrattade han då och såg på Alice.
Hans ansikte blev allvarligt. Långsamt höjde han ett finger åt hennes håll. "Du tog mina skyddslingar ifrån min utan min tillåtelse! Du hade ingen rätt till det!" Han blev röd i ansiktet. Rion rynkade pannan. Han visste inte vad han skulle tro.
"Du vanhedrade mitt namn! Mitt namn, Di Vittorio. Du vet inte vem du talar om!" Han sänkte armen och frustade. "Som straff lät jag mina skyddslingar veta hut, det ligger på Dig nu. Ers. Hög. Het."

Hon såg på mannen som kallade sig Sir Giuseppe Di Vittorio och hennes hjärta slog hårt inom sig.
"Om jag får säga vad som hände så kanske det kommer att lösa sig." Hon höjde handen och suckade.
"Några av rådet gick bakom ryggen på mig. De ville göra sig av med mig och jag ville se till att Valentina inte skulle komma till skada. Jag lät henne vara med de jag litar messt på men självklart kommer jag att låta de henne gå när hon har återfått sina krafter. " hon såg på honom.
"Jag ville inte ställa till med bråk och jag hppas att ni kan förlåta att jag varit så otrevlig. Ni förstår att jag varit kidnappad i över ett år och inte kunnat knyta band till er? Jag ber så mycket om ursäkt." Hon reste sig, bugade sig.
"Så förlåt Sir Giuseppe Di Vittorio och jag hoppas ni förlåter mig."

"Varken Valentina eller någon annan från hennes familj får inte lämna området utan min tillåtelse!" Han höjde rösten vilket fick vakterna och göra sig beredd att attackera mannen om det som behövdes, men Adela gav tecken åt de att vänta. Han verkade mest upprörd, inte hotfull.
"Du hade inte behövt straffa dina skyddslingar för det, Sir.", sa Adela som tagit illa vid att han gjort illa familjen.
"De förtjänade det för att de vände mig ryggen!", fräste han tillbaka.
"Lugna dig.", sa Rion då i lugn ton och Giuseppe Di Vittorio stannade upp för att se på Rion. Deras blickar möttes och de stod tysta i några sekunder innan han såg på Alice igen.
"Du har gjort en stor skada, prästinnan.", sa han lugnt och samlade sig. "Jag förväntar mig en ersättning. Att driva ett hem utan verkstad är dyra pengar. Jag vill ha 1000 guldmynt utbetalda innan jag lämnar din egendom."

"Varför Valentina lämnade eran egendom var för att hon blev hotad. Vampyrerna som gav sig på mig kan lätt döda er genom att bryta er ncke som det vore en kvist. " hon såg lugn ut men skakade i hela kroppen.
"Hon ville skydda sin familj och gav mig medelandet. Jag var för sjuk första dagen och skulle prata med henne dagen efter och det var då allt hände." Hon såg på honom med sorgsna ögon.
"Om ni lugnar er så kan vi föra samtalet som vuxna. Jag ville inte göra er arg och det är inte min mening att förnedra er om ni trott det." Hon sänkte solfjädern och visade sin bandagerade arm.
"Jag är en viktig person och det har varit hårt för mig men jag hoppas vi kan lösa det. "

"1000 guldmynt! Inte mindre än det!", sa han då igen med en mer bestämd röst.
Rion tog ett steg som för att varna honom. "Utmana oss inte, Sir.", sa han lugnt och deras blickar möttes igen. "Hon var inte din att skydda!"
Rion höjde en hand åt honom att inte gå längre fram och han rynkade irriterat pannan åt Rion. "Tala inte till mig på det sättet!" han knuffade undan Rions arm och Rion var kvick att närma sig Giuseppe Di Vittorio så att han tog tag om hans hals och höll honom nära. "Om ni inte gör som prästinnan säger, så gör jag som hon säger- jag kan lätt döda er genom att bryta er nacke som om det vore en kvist." Mannen frustade i Rions grepp och försökte ta sig loss, men Rion höll honom stadigt fast.
"Rion!", försökte Adela som bara såg hur allt skulle sluta illa.