Medeltids roll [PRIVAT kaninis & Zora]

Zion nickar
-ja vet därlfr kommer vi visa vi har förlåt lunaför ett misstag och jag vet ohnko mmer ta had om barnet väl
sa han lugnt

Luna hade lagt sitt huvud i hans knä och lyssnade på när han läste, hon va ri sian tnkaar men lyssnade.

" dom kommer inte hata på luna dom kommer hata på dig" sa estelle.
" dom kan döda dig zion" sa hon och nu kom tårarna.

Angelo läste lugnt för henne.

Zion rörde hennes kind
-vi klara detta
sahn mjukt och torkar hennes tårar, men ingen såg mitt utbrott på henne endast angelo.
sa hn mjukt


Luna lyssnade noga och log itll lite osm bevis hon tyckte om det

" inom ett dygn vet alla i byn om det" sa estelle.

Zion suckar
-vi får väl bygga på annat rykte över det
sahna lugtn

" du förstår inte" sa estelle och reste sig upp.

Zion suckar
-för du inte förklara VAD du vill komma fram till
sa han kort direkt och började bli sur nu själv.

Luna äslkade ligga och lyssna på angelo när han läste, hon var trygg hos honom hon visste det, och han höll henne lugn. Hon må älsja honom som en vän men inte mer. Han var hennes bästa vän och kommer föralltid bli det, hennes bror även. Och nu sitter dem i sitens och väntar ett barn ihop, bara av ungdomens frästelse till varandra, eller rättar sagt nyfikenhet på varandra.

" du kan dö zion" sa estelle gråtandes.

Angelo läsde lugnt vidare och pillade i hennes hår.

Zion såg på henne och drog henen till sig
-vi löser detta okej
viskar han tyst i hennes öra
-jag e svårare att däda än du tror
sa hon mjukt


Luna njöt av hans pill och lyssnade lugnt, hon pillade på hans arm så men inte så det störde honom

Estelle borrade in huvudet hos zion och grät tyst. Hon ville verkligen inte förlora honom inte mannen som hon älskade.

Angelo läste klart och kollade på luna.