De utvalda

"Eletha...jag kan gå med på att vila ordentligt i en vecka" sa Ethan och suckade. "Men jag tänker inte göra mindre än dig efter det".

"Okej, men efter en vecka ska du träffa läkaren, han får bestämma." sa Eletha och gav med sig på den punkten.

Ethan suckade, men han kunde gå med på det. För han måste väl vara bra efter en vecka?

"Ethan du minns hur det var när jag var gravid. Jag ville göra allt, men jag fick inte på grund av att Simon kunde skadas Sp är det nu med, fast du kan skadas. Så snälla gör det inte om du inte får för läkaren." sa hon bedjande.

Ethan var tyst en stund. "Men vad är det värsta som kan hända? Jag dör inte för att jag rensar lite ogräs". De kom fram till byn igen.

"Dina skador kan bli permanenta, du kan få problem med vad det nu är som finns där i kroppen. Du kan dö av blodförgiftning, av infektioner." sa Eletha med allvar.

"Eletha, du har blivit skadad mycket mer än jag, och jag tvivlar på att kungen lät dig få vila, och du klarade dig" försökte han argumentera.

Eletha såg på honom, visst var det så. "Men jag höll på att dö, om du vill veta." sa hon tyst och såg på honom med tom blick. "Och många har dött på slottet, många särlingar, vill inte att det skall hända dig." sa hon.

Ethan tystnade. Simon var också tyst, han förstod lite. De kom fram till huset. "Jag vill inte heller att det ska hända helst" mumlade han.

"Helst? är du tokig det ska inte hända alls." sa hon bestämt och de gick in i huset och vidare in till köket där hon släppte ner Simon.