Förändrad värld Lupple & Medi

"Hur mår Jimmy? Har han blivit sjuk?" Frågade hon och svalde det sista. Hon såg på siin infart och lade huvudet på sned.

"Det är så vi ska bygga en bostdadsby till de som jobbar här. De kommer bo utanför ön och vi kommer stå för en stor del. Som bensin till bilarna. Men vi behöver hjälp." Han log

Hon började att äta och såg på honom.
"Jag är rädd."

Allan log svagt. "Jimmy mår bra." Sa han lugnt. Han var lite förkyld men inget allvarligt.

Aurora såg på honom med nyfiken blick. "Kan ni bygga?' frågade hon nyfiket. "Hjälp? Av vem?" Undrade hon och tog en sked yoghurt.

"För?" Undrade han mjukt.

Hon log när hon lade sig och drog täcket upp till hakan.
"Bra. Ni är så snäll mästare." Hon slöt sedan ögonen och vände sig om innan hon hostade.


"Nja vii har några vi känner som bygger. Det kommer bli timmerhus tror vi. Det kommer passa in. Men vi vill haa hjälp med namn. Kanske måla inomvändigt." Han log.
"Hjälp av dig och Rhiannon. Vill du det?"

"EEr."" Hon såg på honom och stoppade en smula imunnen."

Aurora sken upp. "Menar du det?" Frågade hon glatt och nickade ivrigt. "Klart vi vill hjälpa!" Tjoade hon glatt.

Rafael tittade på henne, fundersamt. "Varför?" Frågade han lugnt. Han var genuint nyfiken.

"Men det är om du är snäll och inte hittar på bus." Sa han och log.
"Så du och Rhiannon kan tillsammans sitta med en piga och komma på namn. Skriv så många ni kan, orkar så kan vi sedan hitta på ett tema." Han log stort.


"Minns inte. Men jag borde vara det."

Aurora nickade glatt. "Jag ska vara snäll." Lovade hon och studerade sitt sår på fingret. Hon kunde inte riktigt komma till underfund med varför det var där. Så hon skakade bara på huvudet och åt lite till.

Rafael log mjukt. "Borde?" Sa han lungt. "Tror du inte bara lite dumma tankar spökar nu?" Undrade han mjukt.

"Ska jag fixa ditt finger? Du har ju sår..." Han log mjukt.

"Jo kanske." Sa hon och åt vidare. Såg sedan på honom.
"Rafael.... Kommer det bli bal snart?"

Aurora såg på honom. Tvekande. "Hur fick jag det?" Frågade hon förvirrat men höll fram det är honom för att fixa.

Rafael såg på henne och log mjukt. "Till helgen blir det faktiskt en fin tillställning."log han.

"Inte vet jag. Du kanske fick det när jag var borta?" Han kysste spret och bet i sin läpp så en droppe hamnade i såret.


"Ska vi gå?" Frågade hon och satte sig upp. Åt nu mer.
"Om jag är snäll." sa hon

Hon nickade sakta. "Kanske." Viskade hon tankfullt. "När ska ni börja bygga?" Undrade hon leendes.

Rafael nickade mjukt. "Om du är världens snällaste tjej." Viskade han ömt och smekte henne sakta över kinden.