In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon fick en ny klänning på sig och hon log mot henne.
"Jag menade inte att bli buren. Jag kan luta mig mot dig men om du verkligen vill hämta honom så gör det."

Adela nickade och gav tecken till en av tjänarna att leta reda på Rion eftersom hon inte ville låta Alice luta sig mot henne. Det var inget mot henne, men Adela var själv skadad och ville inte riskera att råka stöta i såret.
Strax därpå visade sig Rion i dörröppningen. Han såg sig om efter Alice och log då han fick syn på henne. "Alice? Jag hörde att du behövde mig hjälp. Ska du ha möten iallafall?"

"jag skulle behöva hjälp ja. Jag ska ha tre möten. korta och det skulle vara bra om jag får hjälp." Hon log.
"Så kan jag få lite hjälp idag?" Viskade hon mjukt och synade honom.

Rion skrattade. "Inte mycket för att tala idag, Alice?" Han erbjöd henne sin arm och gick med henne ut från hennes kammare för att leda henne bort till rummet där hon haft det tidigare mötet med Valentina. Han hjälpte henne till soffan och räckte över henne solfjädern. Adela parkerade sig bredvid soffans ena ände och gav tecken till vakterna att placera sig så som Alice önskat bakom henne. Hon synade vattnet som stod som önskat, nära Alice.
Sedan blickade hon på Rion. Skulle Juniv och Léon också komma?

Hon gick tyst vid hans sida och log mjukt.
"Tack så mycket Rion." Viskade hon och sjönk ner i soffan. Hon tog emot solfjädern och såg på på Juniv som kom in genom dörren.
"Då börjar vi inom kort." sa han och log.

Adela iakttog Juniv med en frågande blick, som om hon väntade på mer information om deras besökare. Men när han inte sa något svalde hon och lät blicken falla på Alice igen. Hon ville vara säker på att Alice orkade besöket, men det verkade hon göra. Hon såg så beslutsam ut, trots att halva hennes ansikte doldes bakom solfjädern.

"Då kallar vi in den första. Katarina Ballenios" sa Juniv och såg ner på Alice.
"Ta det lugnt och andas bara. Säg om du behöver avbryta bara."

Adela såg från Alice till Juniv när han talade om den första besökaren. Hon gillade inte hur han talade till Alice. Hon kunde väl få komma på det själv? Men hon hann inte fundera mera på det då en kvinna visade sig i dörröppningen. Hon såg rädd ut. Hennes axlar högt och i sitt grepp höll hon något som verkade som en väska. En tygpåse? Det var svårt att se när tyget var knycklat så.
Adela andades ut och kastade en blick på Rion för att se hans reaktion, men han verkade inte lika påverkad av kvinnans närvaro som Adela var.
"Goddag..", mumlade hon och flackade med blicken från golvet och höjde den då hon stod cirka fem meter ifrån Alice och de andra. "Ers höghet." Hon flämtade när hon vågade se på henne och upptäcka de andra i hennes sällskap.
"Jag..", började hon och sänkte blicken igen för att samla sig.
"Jag.. Kommer inte härifrån, eller jo, eller alltså... jag och min familj bor en bit utanför staden. Vi har problem med skörden. Jag har problem med att ge min familj föda. Jag ber dig om hjälp för ny jord, eller en plats.. en plats där vi kan få flytta till där jorden är välsignad med frukt." Hon svalde och kikade upp på Alice igen. Hon såg så ynklig ut där hon stod, fast nästan kröp ihop.

Hon satte sig rättare upp i soffan och synade kvinnan. När kvinnan talat färdigt log Alice svagt. Det var svårt dessa tider.
"Om ni väljer att flytta så finns det platser i detta rike. Men då är en tredjedel av den skörden ni får mitt. Ni kommer få hjälp första året av mina tjänare för att få igång en bra jord om ni så önskar. Jag tror att det verkligen finns en bostad i närheten som står tom och en bit land med." Hon log vänligt bakom masken.
"Låter det bra?"

"Ers höghet.", Rion vände sig till Alice. "De bostäder som brunnit ner efter värdshuset, de nybyggda, ett av de husen kanske?" Han log litet, vänligt.
Kvinnan såg på Rion och sedan Alice. Hon hade inte varit beredd på att någon fler skulle tala till henne. "Du är väldigt vänlig och ödmjuk, ers höghet. Jag tackar." Hon sänkte blicken och neg mot Alice.