PRS Lupple & Medi

Han reste sig och gick iväg till köket..
Willow lade sig igen och såg på honom och lade sig på sidan.
"Så ska jag ligga här tills jag dör?" sa hon retsamt.

Dorian såg på henne och svalde hårt.
"Nej det ska du inte vi ska finna ett sätt att hindra det från att ske." Sa han och log svagt.

Hon skrattade och såg Tristan komma tillbaka med en kopp.
"Så något mer?" Han log och såg på klockan.
"Jag ska börja med middagen så ropa om det är något."

" För mig är det bra tack." Log Dorian och tog emot koppen och snurrade den lite mellan fingrarna innan han började dricka av det.
" Vi säger till." Log Dorian och följde honom med blicken innan han åter igen riktade den mot WIllow.

Hon drog filten över kroppen och vände sig om.
"Jag kanske ska sova igen. Jag vill gärna gå ut och kolla på blommorna men det får jag inte." Hon såg på honom.
"Jag vill dansa och jag vill se världen men jag måste ligga och se upp i taket."

"Är du trött- så sov." Viskade han och smekte hennes panna lätt och flinade till.
"Du får gå och se på blommorna - då är du ju i rörelse." Sa han ärligt och log svagt.
"Vi kommer dansa och vi kommer se världen." Viskade han leendes.

Hon somnade kort efter och drog filten upp till hakan.

"Så Simon får jag följa med?" Bella satt och studerade Simon och lade huvudet på sned.
"Du vet att jag är duktig på att förhindra sådan magi som du beskrev."

Simon låg ned i gräset under en av träden och blundade. Försökte tänka igenom det han hade läst, försökte tänka igenom det som hade skett och hur han skulle kunna motverka det.
Han måste motverka det. Han snurrade på sina ringar han hade på fingrarna och lyssnade till Bella.
" Det är inte mitt hus kära Bella." Sa han lugnt och öppnade ögonen.
"Men jag vet att du är bättre på den biten så det borde inte vara ett problem." Sa han ärligt.

"Då går jag och packar det jag behöver. Vila du så ska jag se till att hon slipper plågas igen." Hon smekte honom över håret.
"Vila du." Hon reste sig och borstade av gräset som fastnat på kjolen och sprang mot en liten stuga längre bort.

Simon nickade sakta och log svagt.
"Gör så. " Flinade han innan han slöt ögonen igen och log över hennes rörelse i hans hår.
" Jag vilar." Ropade han efter henne och drog några djupa andetag och försökte samla ihop sin kraft igen.
Han hade blivit ordentligt uttömd trots hjälpen han fått av Dorian.
De var starka, för starka de som drog i henne. Han gillade det inte.