prs yehet & kkaebsong

"Du kanske minns att vi har en hund? Visserligen kan Haru gå utan koppel, men ibland blir folk rädda och då är det rätt bra att ha." Förklarar Joshua med ett nöjt leende. "Jag har allt möjligt i den här lilla väskan, man vet aldrig vad som händer."

”Och då kände du att det var viktigt att ta med ett koppel, eller?” Undrade Zihao med ett höjt ögonbryn och skakade på huvudet. ”Du är fantastisk men ibland måste jag erkänna att du är riktigt skum”, fortsatte han och sträckte armarna över huvudet. ”Du tänker väl inte handla i Diagongränden? Mugglarkläder är mycket finare.” Med ett lågt stön, föste nittonåringen därefter blicken i golvet och knep ihop ögonlocken. Aj aj aj.

Joshua rynkar på ögonbrynen och blänger på nittonåringen.
"Men ja, man vet aldrig när man skrämmer någon när det kommer till Haru. Så jag har med allting man kan tänkas behöva.." mumlar artonåringen. "Skum är mitt mellannamn." Nej, det är Yuta, men än då. "Klart vi inte ska, vi transfererar till London."

Blicken gled långsamt upp mot Joshua samtidigt som de mörka ögonen smalnade en aning.
”Kan vi inte gå? Sist vi transfererade oss gjorde det bara ont”, knotade Zihao och pep till när nacken knakade. ”Det måste väl finnas affärer häromkring också, eller hur?” Jo, han undvek helst transferering så gott det gick. Om det var en nödsituation kunde han väl tänkas att gå med på det, men bara för att ta sig in till London på grund av kläder? Nej tack.

"Okej, okej.." börjar Joshua och börjar packa ner Zihaos saker i den lilla väskan, om nittonåringen ska skifta blir det nog ingen jacka. "Vi tar vägen genom läckande kitteln, muren är lätt att ta sig igenom."

Zihao sträckte på sig med en gäspning och ruskade ut sin älskade päls. Det var bäst för Joshua det, annars skulle han nog med största sannolikhet spytt och säkert råkat bryta någonting. Man visste aldrig när det kom till någon lika klumpig som nittonåringen. Han var på riktigt smidig som ett kylskåp, till skillnad från några år sedan, då han varit extremt vig istället. Lustigt hur saker och ting kunde ändra sig så snabbt.

Innan de börjar gå slänger sig Joshua över den äldre, begraver ansiktet hos den mörka pälsen.
"Jag älskar dig," viskar han, stryker händerna över pälsen och lämnar en kyss över det röda huvudet. Han stänger ögonlocken, tar några djupa andetag med gråten i halsen. Han förtjänar inte Zihao. Artonåringen ställer sig tillslut upp och går mot dörren. "Komsi komsi."

Desto fler gånger Joshua yttrade de där orden, desto större lust fick Zihao att begå samma misstag som för två år sedan. Inte att sticka igen, nej det hade han absolut inga planer på. Snarare att fråga den yngre om giftermål, som den idiot han var. Men det skulle få vänta lite till, däremot hade nittonåringen god lust att slänga ur sig orden där och så. Som tur var kunde han inte det. Istället bet han menande tag om kopplet. Utan det skulle säkert världens helvete bryta ut.

Joshua låter blicken vila på kopplet, sväljer en djup suck.
"Om du nu vill ha den så," viskar artonåringen, kanske det är bäst så.. så att dödsätare inte tror att den äldre är en varg. Hur de nu kan missta det. Joshua sätter sig ner på huk och slingrar kopplet om Zihaos nacke, innan han ställer sig upp. "Du får bita tag i mig om du blir trött på det, okej?"

Jo, han ville defintivt ha det om de nu ändå prompt skulle ut. Han hade ingen lust att skaka kalabalik i onödan. Det var lika bra att ta det säkra före det osäkra, även om det inte kändes vidare bekvämt att vara fastbunden på det sättet. Zihao sneglade upp mot Joshua innan han bestämt började putta den yngre mot dörren. De båda behövde nya kläder, ingen idé att dra ut på det enligt nittonåringen. Förhoppningsvis skulle ingen märka dem när de slank ut från värdshuset.