De utvalda

Ethan besvarade kramen men aktade fågeln. "Förlåt, jag jagade bara, och jag var för på dåligt humör när jag gick för att bry mig om att berätta" mumlade han.

"Jag vet, förlåt jag menade inte att göra dig på dåligt humör." sa Eletha ångerfullt som att allt var hennes fel.

Ethan log mjukt. "Det är inte ditt fel, du brydde dig bara om mig, jag uppskattar det". Han skulle ha kramat om henne mer om det inte vore för fågeln. "Kolla, det blir fågel till middag" log han sedan.

"Vad gott." ler Eletha och tar hans hand. Även Simon är nu glad och lugn och de börjar gå hemåt tillsammans.

"Och jag plockade den här ute, så vi slipper städa så mycket sedan". Han började gå och kramade om hennes hand.

"Duktig du är." log hon och var nu varken arg eller orolig längre bara glad att han var där och helskinnad.

Han skrattade lätt till och Simon skrattade han med. "Hur blev trädgården då?". Han ville fortfarande att han skulle ha fått hjälpa, men det var ur historien nu.

"Bra, tror jag. Har egentligen aldrig varit intresserad av det, eller ja fått göra det." sa Eletha men log lite, hon mindes vissa saker av vad Simon sagt.

"Nästa gång kan jag nog hjälpa till..." sa Ethan. Han tänkte verkligen inte böja sig för Elethas vilja så väldans mycket längre.

"Nästa gång du är friskförklarad ja." sa Eletha med eftertryck och såg på honom, hon följde läkarens ordinationer.