PRS Lupple & Medi

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Jag menade inte det. Det var mer som ett test, för att se hur du reagerade." Hon log varmt mot honom.
"Tydligen älskar du någon mer än mig."

Dorian såg på henne med en fundersam blick. Försökte beräkna hennes tankar. Nu hade hon blivit galen. " Älskar någon mer än dig Halo? Är det vad du tror?" Sa han lugnt. Var det vad hon trodde så hade de definitivt några stora problem.

Hon suckade tungt och tog hans hand. Höll den och såg in i hans ögon.
"Du fattar inte skämt din torrboll." Sa hon och skrattade varmt.
"Du och Bhal har sin harang. Om vi tre åker så spelar det ingen roll? Ni flirtar ju med varandra hela tiden."

Dorian stirrade på henne. Han hade hamnat i en annan värld. Detta visste han. Han svalde hårt. Var han kvar i det hemska rummet? " Älskade. Du får inte skämta om min kärlek till dig. Jag blir orolig. Det finns ingen på denna jord, som jag skulle välja över dig. Detta måste du veta. Allt annat för du skämta om. Men inte att du tvivlar på min kärlek." Viskade han ärligt. " Bhal är den som flirtar med mig. Eller vad det nu är han gör. Försöker få mig ur balans tror jag. " Sa han allvarligt. " Jag försöker att inte kränka din familj när de är i närheten. " Förklarade han allvarligt. " Men om han ska med får du fråga honom. " Sa han ärligt.

Hon såg på honom och log bara ömt mot honom. Visade sin hand.
"Jag vet att du älskar mig och jag ber om ursäkt. Det var riktigt elakt det jag sa. Jag menade inte det så på det viset." Hon tog hans händer i sina.
"Kan du komma med? jag vill visa dig en sak."

Dorian såg på henne, tvekande. Hon verkade verklig. Han tog hennes hand med vaksam blick. " Jag kan följa med. " Sa han lugnt och såg sig omkring. Allt verkade lugnt.

"Du ska få sitta med mig, Vingarna om dig så du vet att jag verkligen älskar dig. Jag kan sjunga för dig." Hon log varmt mot honom.
"Och ge dig kyssar."

Han nickade sakta. Det lät bra. " Okej älskade. " Viskade han och log mjukt. Oron lättade och han följde lättsamt med henne bortåt.

Väl i deras sovrum så stängde hon dörren och tog av sig armbandet. Lät det läggas på ett bord och hon fick fram vingarna.
Med ömhet såg hon på honom och gick mot honom.

Dorian såg vingarna vecklas ut och stirrade förundrat på dessa. De var så skinande och stora. Han sjönk ned på knä och bara stirrade. Det kändes så bra att se dem och så ovärdigt på samma gång. " Du är så vacker. " Andades han.