PRS Lupple & Medi

Hon såg oförståennde ut för någon minut men nickade sedan.
"En kram tror jag?" Viskade hon och nickade sedan.
"Sen kanske en kyss?"

Han såg oförstående på henne. " Vad pratar du om? Du är ju hennes brudtärna. " Sa han förvirrat. " Är allt ordnat inför möhippan?" Frågade han igen, fast på deras språk. Hade han varit borta så länge att så mycket hade förändrats?

Hon såg nu mindre förvirrad och nickade.
"Allt är typ klart. Vi har bara lite saker att göra. Vi har fixat öronproppar ifall hon blir överstimulerad." Hon log varmt mot honom.

Dorian såg på henne. Helt förvirrad. Öronproppar? Vad i hela friden skulle det hjälpa henne? Hon var ju vampyr. Men likväl så log han. Det var inte hans ensak. " Låter spännande. Jag har saker att ordna inför svensexan." Sa han ömt. " Men tror du deras önskan är att träffas under kvällen?" Sa han lugnt. Han pratade fortsatt på deras språk.

Hon nickade.
"Klart de är. Hon kan inte vara ifrån honom och han älskar ju henne." Hon log och kutade sig mot honom.
"Jag vill fortsätta vår resa. Den blev ju kort."

Han smekte henne lätt över kinden. " Då får vi nog ordna ett möte. " Viskade han leendes. " Jag önskar att ni under kvällen frågar henne frågor om Tristan, om hennes känslor inför honom. Så när de väl träffas kan ni berätta det. Jag kommer göra samma med honom." Log han som förklaring. Han lekte lätt med hennes hår. " Det önskar även jag. Men jag kan inte tänka mig att ta med Lathan. Vi får välja någon annan." Sa han ärligt.

Hon nickade och ett leende spred sig på hennes läppar.
"Det är ju lätt. Hon älskar honom. Hon blir som tokig om hon inte får ha honom med sig." Sa hon och skrattade ömt. Sedan såg hon på honom.
"Ja det är nog sant men jag tror vi måste ha med oss någon. En som kan hålla dig isär ifall fu blir för... du?"

Han skrattade lågt och nickade. " Låt oss göra det till en överraskning. " Bad han. " En rolig sådan. " Viskade han ömt. Sedan nickade han sakta och bet sig lätt i läppen. " Jag vet. Ingen kommer låta mig åka själv med dig. Inte ens jag. " Sa han ärligt och såg skamset på golvet. " Men jag vet inte vem vi kan be. " Sa han ärligt.

"Fråga..." Hon funderade. Nej inte Lupe för han var yngre än Dorian.
"Bhal?" Frågade hon och bet sig i läppen.
"Blir du galen kan han alltid hålla dig nere."

Dorian såg på henne. Var hon road? När hennes förslag kom så stirrade han i chock på henne. Var detta något bisarrt skämt? Bhal? Han skulle ju inte ens kunna älska med henne när han var i närheten med sina dömande blickar och underliga kommentarer. Han svalde hårt och försökte återfå sin fattning. " Om du önskar att din bror följer så är det din önskan och jag kommer inte neka dig den. " Sa han samlat.