PRS Lupple & Medi

"Låter som en bra ide." Hon klev ur hängmattan och hon sprang mot toaletten och satte sig och sedan kom hon ut och sprang mot köket men kom tillbaka och lade sig i hängmattan.
"Alexander kan du hämta lite mat till mig en yoghurt? Jag vet att jag inte ska vara stila och jag vet inte vad allt ligger."

Han log och nickade.
"Jag är positiv att de ändrar cirkeln. De får mer massa och det blir bättre. De ska ta in fler." Han lutade sig tillbaka.
"Så vad händer nu?"

Dorian var snabbt ikapp henne och följde henne tills hon var tillbaka i hängmattan och han satte sig kvickt vid henne och började gunga den igen.
Han ogillade att hans oro var så stor att han inte kunde tänka sig vad som kunde hända om han tittade bort under en sekund.
Han lutade sitt huvud mot hennes bröst och suckade.
"Förlåt. Jag önskar jag kunde skydda dig." Viskade han medan han hörde Alexander gå mot köket och ta fram det hon bad om och gav det till Willow.

" Du inser att du behöver hjälpa dem. Eller vi. De kan inte röra det." Sa han och log svagt.
"Vad händer nu? Jag vet inte. Vi får försöka finna ett sätt att skydda Willow. Göra det omöjligt för dem att flytta henne med magi eller som Dorian sa, bryta bandet dem har. Men Simon har inget bra svar kring det så vi får helt enkelt göra hennes dagar till dem bästa så hon inte känner sig osäker." Sa Lathan.

Hon skrattade mjukt och tog emot yoghurten och började att dricka.
"Jag vill inte ha en kateter tack." Hon såg på honom.
"Säg inte att det skulle vara det optimala." Hon skrattade mjukt.


Tristan såg på sin far och nickade.
"Jag vet. Jag har en ide men jag vill höra med Simon hur det står till, om det går och om det går så gör vi det."
Han reste sig.
"Jag ska börja med middagen ." Han log och lämnade rummet.

Dorian såg upp när hon nämnde kateter. Självklart skulle det vara det optimala.
Men kanske inte den bästa planen.
" Jag fattar. " Sa han och suckade.
" Klart du inte ska ha en sån. " Sa han och pussade hennes panna och fortsatte sedan röra hennes hängmatta.

Lathan nickade. "Okej." Sa han och log svagt och följde honom med blicken när han gick ut från rummet.

Hon slöt ögonen och vred lite på huvudet.
"Tröttnar du inte att göra så?" Hon öppnade ögonen och såg in i hans ögon.
"Jag skulle vilja vara still för fem minuter men jag vet att det är för riskabelt." Hon tog hans hand och smekte den.
"Åh Dorian..."

Dorian skrattade lågt och såg på henne.
" Jag tröttnar inte. Jag har massor av saker att tänka på och dig att se på. Du vet väl om att jag är vaken hela nätterna när du sover i en och samma position och bara iakttar dig. Att sitta såhär är ingenting i jämförelse." Log han.
Han lät henne ta handen och studerade henne.
"Det får du inte vara." Sa han allvarligt, nästan lite strängt. Det fanns ju inte riktigt på kartan att hon skulle vara stilla fören de hade listat ut ett bättre skydd.
"Älskling." Sa han och log svagt.

"Jag vet att jag inte får det." Hon suckade och tog en klunk av yoghurten innan hon såg mot Tristan som kom tillbaka.
"Hej Tristan vad gör du?" Hon satte sig upp och log stort.

"Jag ska laga mat. Vi kanske får gäster i kväll." Han log och gick fram och gav henne en kyss på kinden.
"Åh finaste syster."

Dorian vände blicken mot Tristan med allvarlig blick.
"Gäster? Vi ska inte ha gäster." Sa han lågt och tittade på honom med fundersam blick.
Vilka skulle de bjuda in i deras hus? Han kände sig inte alls bekväm med att ha andra personer i deras hus- inte vid detta tillfälle.
Det var illa nog att de befann sig utanför- visst de var här för att hjälpa och skydda men det störde hans sinnen lite att känna lukten av så mycket varg och häxa. Han kunde inte riktigt utskilja andra lukter vilket gjorde honom väldigt nervös och spänd.

"Nej jeg ska bära ut maten till vargarna. Jag tänkte att de inte kan sitta ute hela tiden utan mat. De måste ha mat precis som du." Han log och sjönk ner och såg på honom.
"Så dessutom har vi en plan." Han log.
"Vill du ha mat Dorian?"

Dorian nickade sakta och log svagt.
"Åh jag fattar. " Sa han lågt. " Kommer de ta emot den?" Flinade han och följde honom med blicken.
"En plan?" Sa han fundersamt och tystnade sedan och slöt ögonen.
"Antagligen." Sa han och öppnade ögonen igen.