wolfy & rollspelare prs

”Det gör jag verkligen.” Han kunde inte föreställa sig sitt liv utan henne i det. Trots att många tyckte att ett halvår var en kort tid var han inte av samma åsikt, Cleo hade hunnit påverka hans liv på många olika sett under den tiden och det var ingenting han skulle vilja byta ut.

Cleo log smått och rodnade djupt innan hon kramade om hans hand.
"Vad pratade du och Adrian om?" frågade hon nyfiket och kollade på honom med stora ögon. Det kändes som att det handlade om något viktigt och hon ville gärna vara med på noterna.

”Bara saker jag behöver vara förberedd på, det kommer vara en viktig lektion för mig eftersom det här inte är något jag gjort förut.” Jonathan kliade sig i nacken, glad över att få handledning av någon han kände bra och stod nära.

"Något du vill dela med dig av?" frågade hon och smekte hans lår. Hon ville gärna vara delaktig i processen då hon ändå tyckte att hon behövde få veta vad som skulle hända hennes egna broder.

”Vi kan ta det i morgon.” Jonathan hade inte riktigt någon större aning om hur processen skulle gå till, antog att Adrian först skulle förklara vad de skulle behöva använda för material och hur han skulle använda sin magi.

"Mhm, ska du använda ditt wildcard ikväll eller?" fnittrade hon och smekte hans kind. Hon satte sig leendes i hans knä istället och drog fingrarna genom hans långa hår. "Får jag klippa ditt hår?" frågade hon sedan.

”Det avslöjar jag inte, lite spänning behöver man i livet.” Han log stort. ”Bara du inte lämnar kvar fyra hårstrån på huvudet som jag hade på teckningen, tror inte jag skulle se lika attraktiv ut i verkligheten med så kort hår.”

"Lita på mig." log hon och smekte hans kinder innan hon mjukt kysste honom. Cleo lutade sedan huvudet mot hans bröstkorg och tittade ut från fönstret.

Jonathan tog fram sin mobil för att söka fram hotell som låg i närheten, tyckte att ett fyrstjärnigt räckte bra för en natt. Han talade om adressen för beskyddaren bakom ratten innan han vände sig mot Cleo.
”Hur känns det?” frågade han nyfiket, ville veta hennes tankar angående det hela. De kanske skulle kunna rädda Ben.

"Jag vet inte, vill inte få upp förhoppningarna för att bli besviken." sade hon och ryckte på axlarna. Hon smekte hans axlar och log smått.