PRS med huffpuff

"Läs tyst" imiterar jag.
Min mobil ringer och jag svarar.
"Hej, Carole" säger jag.
"Hej, Kelly" säger Carole.
"Ville du något?" Säger jag.
"Jag undrar hur det är med henne" säger Carole.
"Med vem?" Säger jag.
"Barnet" säger Carole.
"Det är bra med henne, lite envis bara...Som sin pappa" säger jag.
Jag hör Carole skratta i andra änden.

Ibland önskar hon att hennes mamma kom tillbaka. Men det kommer hon ju aldrig göra... Inte så länge Jennifer bor med sin pappa.

"Jag..Envis?" Säger Finn.
Jag sätter på högtalare.
"Hon har rätt Finn. Du är lite envis" säger Carole.
"Visst" fnyser Finn.
"Var det något annat?" Säger jag.
"Nej, jag ville bara fråga det" säger Carole.
"Ursäkta mig Carole..Men Finn begraver mig i kyssar" säger jag.
"Jag ska inte störa!" Säger Carole och lägger på.

Förresten har hon ju den där nya killen. Och säker nya barn. Jennifer vet inte ens om hon kommer ihåg henne. Men det måste hon ju. Hon är ju hennes mamma.

Jag lägger ifrån mig mobilen och låter mig kyssas av Finn. Efter ett tag avbryter jag.
"Ta det lite lugnt!" Säger jag.

Vad hette killen nu igen? Jennifer kommer inte ihåg, men hon minns de nätter hon inte kunde somna, för att hennes föräldrar grälade. Hon är glad att mamma stack, men inte att hon hade varit otrogen med den nya killen i två år.

"Ja, ja" säger Finn och slutar kyssa mig.
Jag sätter mig upp i soffan och lutar mig bak.

Jennifer tar fram mobilen och går igenom kontakterna. Av någon konstig anledning letar hon efter mammas nummer. Men det har hon såklart inte kvar. Mamma stack ju när hon var tio.

"Kan du hämta något att dricka?" Frågar jag Finn.
Utan att säga något går han ut i köket och hämtar lite vatten.

Hon reser sig sakta och går ner till undervåningen. Snabbt rotar hon igenom pappas skrivbordslåda och hittar ett foto på mamma. Hon är så vacker.