PRS Lupple & Medi

Hon nickade och kved.
"Jo lite. Jag kan inte hoppa." Sa hon retsamt.

Alexander skrockade lågt. " Hur ont har du i foten?" Undrade han.

Hon funderade lite.
"5 av 10 kanske?" Sa hon och lutade sig tillbaka.
"Kan jag få läsa en bok sen?"

Han nickade sakta, funderade. " Du får ta en mindre stark medecin nu." Sa han och satte in det i hennes infart.

Hon såg på hans hand och såg sedan bort.
"Det är väl bra? Men jag vill helst inte ha medicin sen. Att behöva detta är hemskt.

Han log ömt. " Det är bra. Vi måste börja minska doserna. " Log han. " Planen är ju att du ska slippa medicin helt och hållet. " Log han.

"Jo jag vet det." Hon
kände sig yr och såg på honom.
"Varför säger du saker? Jag var hundra på att det satt i hjärnan. Inte i foten. Sen när jag vaknade så hade jag så ont i hela kroppen."

Alexander log mjukt. "Emma, istället för att fundera på den hemska tumören borde du fokusera på ditt läkande." Log han.

Hon såg trött ut men nickade sakta
"Men det känns konstigt."

Han log mjukt. " Vila nu " bad han.