Förändrad värld Lupple & Medi

"Inte den delen." sa han och log.
"Kanske det är på vinden." Sa han och log sedan.
"Vi får leta efter något."

Hon fick en hostattack och satte handen för munnen. När hon väl lugnat sig lutade hon sig tillbaka. Handen hade röda fläckar.
"Är törstig..."

"absolut." Log han roat.

Han nickade sakta och gav henne en isbit att suga på.

Nattpersonalen hade precis kommit och rörde sig tyst.

"Vi måste fixa byn åt dem. Sedan nattpersoonalen kanske kan få en timmes vila om de böhöver."

Hon såg på honom och stoppade den i munnen. Sög sedan sakta.
Pigan hade hämtat ett glas med vatten med sugrör i.
"Om hon får." viskade hon tyst.

Rafael nickade. "Ja det måste vi. Men hur ska vi göra det med flickorna? Ska vi låta dem vara involverade?" Undrade han lugnt.

"Inte än. Vill ha henne mer stabil först." Förklarade han och tog hennes temp. Kollade pulsen och hennes lungor.

"Det kanske de kan. Kanske får bestämma namnet på byn. Kanske alla hus har namn?" Han log.

Flora öppnade munnen och lät sig undersökas innan hon sjönk tillbaka. Hennes hals ömmade fortfarande.
"Mästare..." Viskade hon.

Han nickade sakta. "De kanske kan måla husen? Inte allt men liksom hjälpa till? Jag menar jag ser ju att jag heller har dem under uppsikt?" Sa han fundersamt.

"Ja Flora." Sa han lugnt och såg på henne.

"Det skulle vara något. Jag tror de vill hjälpa till." Han log mot dörren.
"Och de sover tungt."

Hon samlade kraft och såg på honom.
"Är jag mycket sjuk?" Frågade hon. Skämdes så mycket.
"Jag är så ledsen. Jag är inte lika stark som Jimmy. "

Han nickade. "Jag tänker också det. Så gör vi." Log han och nickade. "Tur är väl det, jag gav henne fina drömmar innan jag gick." Log han.

Allan smekte henne mjukt över kinden. "Du är väldigt sjuk." Svarade han och log svagt. "Men jag kommer hjälpa dig." Lovade han och hyschade henne sedan. "Inte tänka så."Bad han.

"Jag gjorde det samma. Hon verkade hata mig. Jag bad henne om förlåtelse och .." Han suckade.
"Jag ska nog gå och se efter henne."


"Du är vänlig mästare." Sa hon och slöt ögonen igen.
"Jag måste bli frisk så jag kan göra dig stolt." Hon hostade till och såg på honom.

Han nickade sakta. "Gör det, men gå försiktigt så du inte väcker henne." Log han och såg mot Rhiannons dörr med längtan.

Allan log mjukt och smekte undan hennes hår från pannan. "Det gör du redan." Viskade han leendes.