PRS Lupple & Medi

Han skrattade.
"Så ni märkte det?" Han log och nickade.
"Ja vad kan ni få i utbyte? Kan ni få kraften från henne genom huset eller från huset?" Han såg på mot huset och vände sig sedan mot dem.
"Ni hjälper oss med annat med eller hur? Ifall någon försöker dra i henne eller så?"

" Vi har väldigt bra syn och hörsel Tristan Vinther." Sa Gustaf och nickade sakta.
" Vi blir hindrade av dessa blommor. Vi når inte fram. " Sa han ärligt och suckade lite. "Men vi är inte här för hennes kraft. Vi är här för balansen. " Sa han ärligt.
"Vi försöker men det är magi. Vi har inte sådan magi. Vi har helt andra saker som binder oss till varandra i flocken. Vi försökte inatt förvirra kraften som drog men det var det som fick henne att skrika så förfärligt. Vi försökte kalla på hennes kraft och då vaknade hon. " Sa han lugnt.

"JVi vet inte om ni var ett hot eller inte." Han suckade och lade huvudet på sned.
"Hon är väldigt rädd för hundar. Jag tror det var för de britiska vampyrerna gjorde något med henne. Om ni kan hjälpa henne att bli av med den skräcken skulle det vara fantastiskt. Kanske alla är människor och sen blir en var och sakta går fram. Hon säger till om det blir för mycket och så." Han såg på honom.
"Går det som utbyte? Att hon kan lita på er."

"Jag förstår det, och jag ber er inte att ta bort dem. Vi är här som vänner. Men det finns fler flockar. Vi kanske borde utöka cirkeln så vi kan befinna oss innanför den men hålla andra ute. " Föreslog han.
" De verkar ha gjort en hel del med henne. Det har gått rykten även bland oss om ett speciellt barn i deras omvårdnad. Vi har hört hemska saker." Sa han och flinade lite.
"Vi kan försöka hjälpa henne, hon kanske ska följa med den unga vampyren när hon får sin chans att klappa en av oss. Vi vet hur vi ska presentera oss. Men hon måste be om det självmant. Annars är hon inte redo." Sa Gustaf och flinade sedan.
"Vi är överens." Sa han leendes.

"Det låter som en bra plan." Han sträckte fram handen och såg på Gustaf och log.
"Men den unga vampyren sover för tillfället och det samma gör Willow. Hon kommer ut i kväll och vi kommer ställa ut mat i partytältet så ni får gärna ta." Han log och vände sig om och gick in och sträckte på sig,

Gustaf såg på hans hand en stund innan han tog den och nickade.
" Vi väntar." Sa han och nickade.
"Tackar." Sa han och med det förvandlade han sig tillbaka och skakade på sig och gick tillbaka mot sin flock.

Han gick in till vardagsrummet där Willow låg vaken och såg upp i taket.
"Kan jag få sitta still någon gång Dorian?" Hon suckade och såg på Tristan och log.
"Hej hur gick det för dig?" Hon såg nyfiken ut och Tristan log.
"Jo det gick bra. Far kan jag få tala med dig?"

Dorian såg på Willow och svalde hårt och skakade på huvudet.
"Nej älskling. För någon gör magi och försöker ta dig från mig. Enligt Simon ska du röra på dig." Viskade han och såg oroligt på henne. Men sakta ned rörelsemönstret som han försökte hålla slumpmässigt.
"Förlåt."Viskade Dorian och såg på Willow.

Lathan vände upp sin blick mot Tristan och nickade sakta.
"Absolut, kom." Sa han och förde honom in till sitt kontor och stängde dörren.
"Min son, berätta." Sa han och studerade honom noga.

"Kan jag få någon slags drickyoghurt så jag inte dör?" Hon såg på honom och suckade.
"Jag är dessutom kissnödig. Det är jobbigt."
Hon såg på honom.

Tristan gick efter och slog sig ner.
"Du hörde säkert samtalet med vargarna och mig. Det är nog en klok sak att Willow blir av med sin rädsla. Det är de brittiska vampyrerna gjorde henne rädd för nålar utanför hemmet. De sa säkert att alla hundar är elaka." Han log.
"Men nu klarar hon ta nålar och tycker det är intressant." Han såg sen allvarlig ut.
"Jag sa att jag ska försöka få Willow att komma ut och hälsa på dem försiktigt. "

"Du kan gå och kissa eftersom du rör dig då. " Sa han och vände bort blicken. Problemet var att hon inte rörde sig när hon satt på toaletten.
Han suckade.
"Okej kissa och sen till köket och sen tillbaka." Sa han och kramade hennes hand mjukt och började väldigt motvilligt stanna hennes hängmatta.

Lathan nickade sakta. "Jag hörde." Sa han och nickade sakta.
"Ja de har mycket skuld kring Willows situation." Sa han och suckade, tittade ut över gården.
"Jag tror också hon behöver komma över sin rädsla kring dem. Hon verkade gilla Simon. Hon måste vilja det själv precis som Gustaf sa. " Sa Lathan och suckade.
"Vad tänker du kring att ändra cirkeln?" Sa han och studerade sin son.