Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Jossi
Elev 
|
Skrivet av Somnium: Vet inte varför jag skriver det här egentligen, men w/e. Ni vet den där videon "What goin on..." som länkas hit och dit? På FB så ser jag den videon hela tiden då många av mina kompisar där lägger upp den. Många kommenterar "Det är så synd om honom", "Stackarn, han skadar sig själv!", "Jag hatar mobbning", "Hur kan man mobba?". Osv osv. Och vad är det som stör mig? Jo, att de flesta som har lagt ut videon och skrivit om hur mycket de är emot mobbning är folk från min förra klass. Folk som trackat mig i 9 jävla år. Och även nu, även fast jag bytt klass. Det är här det 10 jädrans året som de trackar mig. De har fått mig att må piss. Spoiler: Tryck här för att visa! Så, om de nu är så emot mobbning, VARFÖR I HELVETE GÅR DE OCH TRYCKER NER MIG FÖR? Usch. Tycker att jag låter sjukt egoistisk nu, men man sitter inte och säger att man är emot mobbning om man sedan går omkring och trycker ner en person och har gjort det de senaste 9 åren. This. Såg folk från min förra skola som också mobbats. Blir så upprörd, srsly.   
5 dec, 2011 22:36 |
Borttagen
|
Jag tänkte bara påminna om sånna småsaker som faktiskt kan skada, man blir väldigt ledsen på insidan men märks inte alls på utsidan.
I min klass/grupp (i skolan) är vi 7 tjejer som brukar umgås. Och ibland blir det så att man delar upp sig i par, och då är det oftast jag som blir över. Samma sak som att man ibland kan få trista kommentarer när man tycker någonting, eller att kompisar inte väntar när man tar sina saker. Det gör ont. Även om det är så små saker. En komplimang eller ett leende räcker, det gör så mycket. ♥ 6 dec, 2011 14:33 |
|
Borttagen
|
Jag ska få TOFFIFEE, makes my happy-
Haha, skriva skriva skriva av sig  6 dec, 2011 14:52 |
|
whirlwinds
Elev 
|
Älskar känslan när man verkligen anstränger sig för att skriva så fint och bra som möjligt och till och med blir stolt själv & tycker att det är bra, skriver så mycket tankar som rör sig i sitt eget huvud att man nästan tvekar över om man borde lämna in det eller inte av rädsla att läraren ska förstå precis vad man syftar på men ändå gör det och verkligen tycker att man FÖRTJÄNAR ett bra betyg... Och så får man inte alls det där bra betyget man hoppats på.
Fick VG- (vad fan är det där jävla minuset bra för?) på min novell. Började seriöst böla när jag fick se det HAHA så jävla fånig osv, men jag hade verkligen hoppats på någonting bättre och allt jag skrivit var inte bara någonting poänglöst utan mening jag slängt ihop för att jag inte orkat komma på någonting bättre, det var sådant som hänt och det var så "bra och verkligt beskrivet" som hon sa just för att det var just precis MINA tankar och MINA känslor. brb dö (Vår nya svensklärare är hemsk. VARFÖR SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT FÅ EN BRA JÄVLA LÄRARE FÖR EN GÅNGS SKULL?! Vill till och med hellre ha tillbaka den förra. Som också var kass. Typ alla andra klagade också. Hon verkar ha VÄRLDENS högsta jävla krav på oss och sådana som aldrig någonsin i sitt liv fått någon dålig bedömning i svenska kom helt plötsligt och ba "hon gav mig IG på den där novellen". Alfjlksdhgfldfhgldghj BRINN I EN ELD orkar inte osv. Orkar ingenting. Skiter i det här jävla helvetet nu. Seriöööööööst. Skiter i SO-omprovet, skiter i biologiinlämningen och i kemiprovet och tyskaläxan och svenskaredovisningen och svenskaprovet och bokrecensionen och allt JÄVLA HELVETE som måste göras men som inte gjorts ännu. Jag skiter i allt. Skiter i alla IG:n jag får. Skiter i om jag kommer in på något vettigt gymnasium eller inte. Skiter i skiter i skiter i. Är så jävla trött på allt det där. Orkar inte ens bry mig längre.) 
6 dec, 2011 16:44 |
|
Borttagen
|
Drömde en slags mardröm...
Jag hade slalompjäxor på mig, såna är hala... Helt plötsligt, halkade jag. Jag for mot golvet med spikrak kropp, det var klinkers... Sen vaknade jag precis när jag höll på slå i golvet med ett ryck... 6 dec, 2011 18:54 |
|
Tonkss
Elev 
|
Skrivet av whirlwinds: Älskar känslan när man verkligen anstränger sig för att skriva så fint och bra som möjligt och till och med blir stolt själv & tycker att det är bra, skriver så mycket tankar som rör sig i sitt eget huvud att man nästan tvekar över om man borde lämna in det eller inte av rädsla att läraren ska förstå precis vad man syftar på men ändå gör det och verkligen tycker att man FÖRTJÄNAR ett bra betyg... Och så får man inte alls det där bra betyget man hoppats på. Fick VG- (vad fan är det där jävla minuset bra för?) på min novell. Började seriöst böla när jag fick se det HAHA så jävla fånig osv, men jag hade verkligen hoppats på någonting bättre och allt jag skrivit var inte bara någonting poänglöst utan mening jag slängt ihop för att jag inte orkat komma på någonting bättre, det var sådant som hänt och det var så "bra och verkligt beskrivet" som hon sa just för att det var just precis MINA tankar och MINA känslor. brb dö (Vår nya svensklärare är hemsk. VARFÖR SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT FÅ EN BRA JÄVLA LÄRARE FÖR EN GÅNGS SKULL?! Vill till och med hellre ha tillbaka den förra. Som också var kass. Typ alla andra klagade också. Hon verkar ha VÄRLDENS högsta jävla krav på oss och sådana som aldrig någonsin i sitt liv fått någon dålig bedömning i svenska kom helt plötsligt och ba "hon gav mig IG på den där novellen". Alfjlksdhgfldfhgldghj BRINN I EN ELD orkar inte osv. Orkar ingenting. Skiter i det här jävla helvetet nu. Seriöööööööst. Skiter i SO-omprovet, skiter i biologiinlämningen och i kemiprovet och tyskaläxan och svenskaredovisningen och svenskaprovet och bokrecensionen och allt JÄVLA HELVETE som måste göras men som inte gjorts ännu. Jag skiter i allt. Skiter i alla IG:n jag får. Skiter i om jag kommer in på något vettigt gymnasium eller inte. Skiter i skiter i skiter i. Är så jävla trött på allt det där. Orkar inte ens bry mig längre.) Jag vet precis hur du känner dig! Att man anstränger sig och kämpar och kämpar, blir jäkligt nöjd och får typ G. Asså, man blir så irriterad! D: At aldrig lärarna kan vara nöjda, allt ska vara perfekt, eller vad? De kan väll åtminstone nöja sig med att man försöker? En gång, när vi fick tillbaka en läxa, och jag började nästan gråta, mitt i klass rummet, fast det bara var ett fel... Alltså, man ska inte ha för höga krav på sig själv.. Man ska vara nöjd, även fast man inte fick det betyg man väntade sig, även fast det är så jäkla irriterande och störande! :>  
6 dec, 2011 20:26 |
|
Optic
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Jag tänkte bara påminna om sånna småsaker som faktiskt kan skada, man blir väldigt ledsen på insidan men märks inte alls på utsidan. I min klass/grupp (i skolan) är vi 7 tjejer som brukar umgås. Och ibland blir det så att man delar upp sig i par, och då är det oftast jag som blir över. Samma sak som att man ibland kan få trista kommentarer när man tycker någonting, eller att kompisar inte väntar när man tar sina saker. Det gör ont. Även om det är så små saker. En komplimang eller ett leende räcker, det gör så mycket. ♥ För två år sedan var vi också sju i en grupp, men i vår matsal finns det en regel som säger att man bara får sitta 6 st vid varje bord (fråga inte varför) och då blev jag alltid den som inte fick sitta där, det gör så ont när man inte får sitta med alla andra, fnissa, prata och allt sånt, utan man får sitta helt själv. Sedan slutade flera av de i vår "grupp" och då blev det bättre för ett tag, innan alla splittrades och delade upp sig i mindre grupper, då blev jag helt delad, visste inte var jag skulle vara, och nu så försöker jag "hoppa" mellan två olika "grupper" för att jag inte kan välja men det resulterar i att jag altid känner mig lite bortvald eller vad man ska säga, alltid är den som kommer i andra hand, den som väljs efter dom andra, kanske beror det på att jag inte är med alltid, när jag är med den andra "gruppen" eller jag vet inte. Väldigt jobbigt i alla fall att alltid väljas i andra hand, att aldrig vara den som dom tänker på först. 6 dec, 2011 21:00 |
|
Borttagen
|
Varför är det så himla svårt att prata med andra människor?
Varför känns det som att ingen förstår mig? Varför känns det som att det inte finns någon som har samma intressen som jag? Varför känns det som att alla i min ålder är dumma och korkade? Varför måste just jag vara övernaturligt blyg? Varför har jag så otroligt svårt att skaffa vänner? Varför kan jag inte ens skaffa vänner via internet? Varför kan jag inte bara vara social och utåtriktad som alla andra i den här dumma världen? Ibland känner man bara för att ösa ur sig allt som är hemskt och hopplöst även om man inte tror att det finns någon som orkar lyssna på det. (Jag tänker så aldrig någonsin posta det här inlägget) 6 dec, 2011 21:19 |
|
lillamymin
Elev 
|
^Give it a try. Jag tyckte det var enormt svårt i början. Men sedan någon gång så säger det smack, och då öppnar sig hela världen för en. Det är verkligen underbart.
Att vara social är inte alltid det lättaste. Men försök? Bara var dig själv. Säg de saker som du skulle kunna säga. Kanske är det så, att ingen förstår dig, för att du inte vill det? Det låter hemskt. Men så kan det vara ibland, och det kan vara helt omedvetet som man gör det. Skaffa kompisar först, sedan vänner. Man måste liksom börja i en ände. Allting går inte på en dag. Lär känna någon, träffa den lite oftare, och sedan så går det av sig själv. Du får gärna skicka ett pm till mig om du vill det. Men jag kan bara säga att jag kanske inte är den bästa att svara just nu. Men jag har erfarenheter som kanske kan hjälpa.^^ Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. 6 dec, 2011 21:24 |
|
Borttagen
|
Skrivet av lillamymin: ^Give it a try. Jag tyckte det var enormt svårt i början. Men sedan någon gång så säger det smack, och då öppnar sig hela världen för en. Det är verkligen underbart. Att vara social är inte alltid det lättaste. Men försök? Bara var dig själv. Säg de saker som du skulle kunna säga. Kanske är det så, att ingen förstår dig, för att du inte vill det? Det låter hemskt. Men så kan det vara ibland, och det kan vara helt omedvetet som man gör det. Skaffa kompisar först, sedan vänner. Man måste liksom börja i en ände. Allting går inte på en dag. Lär känna någon, träffa den lite oftare, och sedan så går det av sig själv. Du får gärna skicka ett pm till mig om du vill det. Men jag kan bara säga att jag kanske inte är den bästa att svara just nu. Men jag har erfarenheter som kanske kan hjälpa.^^ Jag har försökt. Det har jag. Men problemet är att jag aldrig kan upprätthålla någon kontakt med folk under en längre tid, jag vågar knappt ens skicka mail till folk eftersom jag inte vet vad de ska tycka om mig. Och sedan har vi det faktum att jag är otroligt blyg. Fast jag känner mig inte blyg, inte egentligen. Har fått diagnoser som selektiv mutism och social fobi och bla bla bla. Jag har knappt sagt ett enda ord i skolan på fem år. Funderar på att bli eremit och flytta upp på Mount Everst... 6 dec, 2011 21:32 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen